Startsidan för AntikPrat !

AntikPrat » Silver, guld, tenn & ädelstenar » Arkiver fram till 2013-januari-23 » Stockholmstämpel  

Författare Meddelande
Undrar jag så smått
Oregistrerad gäst
Skickat måndag den 21 januari 2013 - 18.10:   

Vem stämplade A i en ruta följt av B i en annan ruta, efter det "St:Erik" och NS. Ungefär år 1900.
Jo jag vet vad NS är men det bör väl i alla fall vara en registrerad guld / silversmed som har tillverkat?
Kha
Medlem
Användarnamn: Kha

Meddelande nummer: 662
Registrerat: 8-2009
Skickat måndag den 21 januari 2013 - 19.22:   

Än om jag inte sett stämplarna så tror jag att det är Adolf Braese.
Jag tror att det fanns far och son. Heinrich Adolf Braese var född 1823 i Memel i Preussen, Tyskland. Han var nysilverfabrikör i Stockholm och död där 1893. Han son Emil Johan Adolf fortsatte verksamheten som Nysilverfabrikant i Stockholm. Han var född i Tyska församlingen Sankt Gertrud 1870 och bodde år 1900 i kvarteret Barnhuset nr. 15 i Adolf Fredriks rote. Flyttade till Tyskland 1904.
Les
Medlem
Användarnamn: Les

Meddelande nummer: 2290
Registrerat: 9-2009
Skickat måndag den 21 januari 2013 - 19.55:   

Braese fick tillåtelse att tillverka föremål av nysilver och även till försilvring redan 1863 i Stockholm. Han verkar dock ha kommit igång först 1868. Han använde ett flertal stämplar, varav den jag visar är den som jag tror att "Undrar jag så smått" talar om.

Braese
Undrar jag så smått
Oregistrerad gäst
Skickat måndag den 21 januari 2013 - 20.19:   

Jo nog är det de stämplarna. Så Braese var inte silversmed? Var det vanligt att nysilverfabrikörer var skillt från "silverfabrikörer"? Hantverket är ju i grunden den samma, enbart materialvalet som skiljer? Tänker på Dufva som tillverkade mängder med NS men tillverkade, stämplade även silver och guld.
Kha
Medlem
Användarnamn: Kha

Meddelande nummer: 663
Registrerat: 8-2009
Skickat måndag den 21 januari 2013 - 20.42:   

Jag vet inte om hantverk är rätt ord i detta sammanhang. Både silver och annan metallföremålsframställning vid denna tid är ganska fabriksmässig, inte minst i storstäderna. Det är ganska sällan man ser hantverksmässigt framställda föremål i slutet av 1800-talet. Både pressen och metallsvarven hade varit igång sedan 1840-talet. Dessa gjorde framställningen både billigare, då man kunde pressa relativt tunn plåt till "vackra" föremål i olika nystilar och snabbare då maskiner arbetade mer effektivt. Skillnaden är som du säger skillnaden mellan materialen. Dock kvarstod lagstiftningen om hur ädelmetaller skulle stämplas och så naturligtvis priset på råmaterialet.
Stora mängder föremål, både hel- och halvfabrikat och både i silver och i "nysilver" importerades också från utlandet, främst Tyskland vid denna tid.
Att guldsmeder, som silvertillverkare titulerades vid denna tid, även bedrev tillverkning av nysilverföremål, bedömer jag som ganska ovanligt, men det förekom. Vanligare är nog att man i sina guldsmedsbutiker saluförde inköpt nysilver vid sidan om den egna tillverkningen.
Undrar jag så smått
Oregistrerad gäst
Skickat tisdag den 22 januari 2013 - 19.46:   

Tack för hjälpen och lektionen :-)
SStempel n
Oregistrerad gäst
Skickat onsdag den 23 januari 2013 - 15.21:   

Precis så är det, som Kha säger.
Vi pratar om senare delen av 1800-talet och framåt.
Det handlar knappast om hantverk.
Man skaffade formar för de olika modellerna, och det hade blivit för dyrt för de flesta.
När det gäller bestick så är nog sanningen den att inte ens sådana av silver tillverkats i någon större utsträckning av de enskilda guldsmederna/-butikerna.
Dessutom är det ganska många som har registrerade namnstämplar (för silver), som ändå i sort sett bara sålt vad någon annan producerat.

Få guld- och silversmeder har därför själva tillverkat nysilverföremål. Det allra mesta har köpts in från de förhållandevis få, stora nysilverfabrikerna - i Sverige, eller i utlandet. Mycket kommer från Tyskland.

Detta går i en hel del fall att se på stämplingen. Det förekommer att tillverkarens symbol finns där, tillsammans med den svenska försäljarens.

Det finns ett antal svenska nysilverfabriker, vars namn eller stämplar man nästan aldrig återfinner på några föremål. Ibland beror det kanske på att det bara är stämplat med det anonyma "NS", "PRIMA NS", o.s.v., men ofta är det nog så att försäljarens stämplar finns där i stället. De kan t.o.m. vara slagna av tillverkaren, på uppdrag av säljaren.

Så snart man ser en annan (tänkt) svensk stämpling, annat än från de stora och kända (t.ex. GAB, CGH, AB, CRC, Dufva, o.s.v.), så kan man misstänka någon (säljande) guldsmedsfirma.
Ofta kan man återfinna samma initialer som registrerade för stämpling av silver - men det är inte alltid det går att fastställa.
Utseendet behöver definitivt inte vara exakt detsamma.
Speciellt i vissa städer tycks det dessutom ha varit vanligt att slå dit stadens symbol/bokstav - som här ovan, S:t Erik för Stockholm. Inte heller den behöver alltid vara av exakt rätt utformning.

Braese ansågs f.ö. av flera konkurrenter producera "en simplare vara".
Braese använde, som Les sagt, många olika stämplar. Ofta har de det, i förhållande till de andra bokstäverna, lutande A:et.