Startsidan för AntikPrat !

AntikPrat » Silver, guld, tenn & ädelstenar » Arkiver fram till 2013-april-6 » Nysilver - Johan Engström  

Författare Meddelande
Vitesse
Medlem
Användarnamn: Vitesse

Meddelande nummer: 1
Registrerat: 3-2013
Skickat söndag den 10 mars 2013 - 22.24:   

Vem är Johan Engström, är det en silverfirma eller är det en person? Finns stämpeln enbart på nysilverliknande metallföremål?
Les
Medlem
Användarnamn: Les

Meddelande nummer: 2408
Registrerat: 9-2009
Skickat söndag den 10 mars 2013 - 23.29:   

Verkar inte att vara en silverfirma, åtminstone inte en registrerad. Det finns åtskilliga Engström med andra förnamn med anknytning till silver, eller upptagna utan förnamn. Kanske gömmer han sig bland dem.
Namnet verkar bekant på något vis, är namnet stämplat? Hur ser det ut? På vilket föremål sitter det? Helst en bild på stämpeln!
Vitesse
Medlem
Användarnamn: Vitesse

Meddelande nummer: 2
Registrerat: 3-2013
Skickat fredag den 22 mars 2013 - 12.03:   

Det står Joh Engström på en kaffekanna i nyrenässan. Det kanske är en firma i Eskilstuna? Vet ni något om den? Tillverkades enbart nysilver och vad står Joh för?
Les
Medlem
Användarnamn: Les

Meddelande nummer: 2435
Registrerat: 9-2009
Skickat fredag den 22 mars 2013 - 13.02:   

Joh är den vanliga förkortningen för Johan.
Lite historia om Johan Engström. Han föddes 1846 och redan vid 28 års ålder, 1874, hade han etablerat sig I Eskilstuna som Fabriksaktiebolaget Johan Engström. Produktionen var förutom kannor och kittlar i mässing, allehanda föremål av metall och tydligen också förnicklade. En av hans stora produkter var knivar och rakknivar, varav åtskilligt gick på export. Han dog 1915 knappt fyllda 70 år och verksamheten tycks ha upphört helt under hans namn 1917. Rörelsen övertogs dock redan 1818 av ett annat bolag, Svenska Stålsmides AB.
Det finns samlare av knivar och rakknivar och här kan man finna lite engelskläsning om Johan Engström och också en bild av hans fabriksbyggnad..
Les
Medlem
Användarnamn: Les

Meddelande nummer: 2458
Registrerat: 9-2009
Skickat onsdag den 27 mars 2013 - 21.12:   

Här är ännu en tråd som slutar i intet!

Har Vitesse totalt tappat intresset för svaret!

Varför då fråga överhuvudtaget?
Det flesta som försöker svara här, lägger ned tid och kunskap för göra ämnet intressant och förväntar sig en reaktion som visar att man inte svarat helt i onödan!
Skärpning!
himmelvid
Oregistrerad gäst
Skickat fredag den 29 mars 2013 - 9.14:   

Bäste Les. Du har stor kunskap om dessa ting här på antikprat men du är en moralgubbe av stora mått och kräver att vi bugar och tackar. Annars får vi smäll på fingrarna av din verbala linjal. Det är lite gammaldags magisterfasoner som inte är så kul tycker jag. Men dina kunskaper är det inget fel på. Håll dig till dem så blir stämningen bättre. Glad Påsk!
Qrts
Medlem
Användarnamn: Qrts

Meddelande nummer: 2100
Registrerat: 8-2009
Skickat fredag den 29 mars 2013 - 10.03:   

Jag ger Les fullt stöd för hans lilla krav om tack. Det är inte mycket begärt och hör till normalt folkvett att man tackar.

himmelvid får smäll på fingrarna av mig för sitt fullständigt onödiga och banala påhopp. Vad du "tycker" saknar betydelse.
Håller med
Oregistrerad gäst
Skickat fredag den 29 mars 2013 - 12.51:   

Håller med Qrts, att åtminstone inte tacka för hjälpen är dåligt.
Les
Medlem
Användarnamn: Les

Meddelande nummer: 2461
Registrerat: 9-2009
Skickat fredag den 29 mars 2013 - 14.25:   

Det här är ett stort missförstånd!

Det handlar inte om ett tack, det handlar om att man frågar och svarar.
Frågar man om ett föremål, så förmodas man göra det av intresse för föremålet. Om det sedan är ett arvegods, ett loppfynd eller inför en försäljning har ingen betydelse. Ofta är beskrivningen av ett föremål eller dess stämplar mycket svävande och därför kan svaret bara bli vad det förmodligen är. Det blir tydligen ofta rätt och där återkommer frågeställaren med "precis så ser det ut" eller något annat som gör svaret sannolikt. I de fall jag tagit upp under olika rubriker, och det är bara ett fåtal av alla inlägg som passerar under ämnet, finns ingen respons.
Man vet alltså inte om svaret var riktigt eller om det överhuvudtaget blivit läst.
Det är inte tillfredställande!
Många läser inläggen och kan då få en uppfattning att svaret var korrekt, men det kan ju vara så att frågeställarens beskrivningen kunde gett 10 andra fömodat riktiga svar. Det får vi då aldrig reda på!

Ett tack är en kvittens på att svaret blivit läst och är något kortare än "tagit del av".
Jag upprepar igen. Ett tack är trevligt att få, men det är inte det viktiga i förhållande till att få en bekräftelse på att svaret var godtagbart och uppfattat.

Vi som svarar är inte anställda av Antikprat som någon tycks tro, det är en ren hobby, och det har ingen betydelse om den som frågar är gammal eller ung, skriver utan punkt och komma och stavar fel på de flesta orden och utan stor bokstav i början av meningarna; vi försöker ge svar på frågan så gott det går och då är det trevligt om det blir tre, istället för två inlägg.

Det är en himmelsvid skillnad!
Qrts
Medlem
Användarnamn: Qrts

Meddelande nummer: 2101
Registrerat: 8-2009
Skickat fredag den 29 mars 2013 - 19.59:   

Varför skall enkla saker bli så komplicerade? Vad jag avsåg var att, att ett svar i sig själv är ett tack nog. Inte menade jag att någon skulle rabbla upp ett tack tack tack nu så väldigt mycket för att någon bemödat sig att svara något utan bara det, att frågeställaren kvitterar att ha tagit del av svaret. Det räcker bra, men att tiga som muren är inte särskilt uppmuntrande.
qwerty
Oregistrerad gäst
Skickat fredag den 29 mars 2013 - 20.26:   

Visst hör ett tack till god ton men i en del fall är det bra om frågeställaren bekräftar, kompletterar eller dementerar svaret eller påståendet. Ofta så är svaret en smula svävande beroende på att någon information saknas.
Frustrerande för svarande och frustrerande för läsarna som är nyfikna.