Startsidan för AntikPrat !

AntikPrat » Silver, guld, tenn & ädelstenar » Arkiver fram till 2013-maj-21 » Ryska Stämplar ?  

  Tråd Senaste användare Meddelanden Sidor Senaste meddelande
Arkivera tills 2013-april-30AB30-4-13  18:28 
Arkivera tills 2013-april-30AB30-4-13  23:08 
Arkivera tills 2013-maj-1Qrts1-5-13  8:32 
Arkivera tills 2013-maj-1Les1-5-13  16:12 
Arkivera tills 2013-maj-1Qrts1-5-13  18:32 
Arkivera tills 2013-maj-6AB6-5-13  21:39 
  ClosedClosed: Nya ämnes-trådar accepteras inte på denna sida        

Författare Meddelande
Sstempeln
Medlem
Användarnamn: Sstempeln

Meddelande nummer: 9
Registrerat: 4-2013
Skickat måndag den 6 maj 2013 - 21.40:   

:-O
Jag menade att den totala sovjetiska silverproduktionen inte var särskilt stor under den här perioden, jämfört med t.ex. folkmängd, andra länder, senare i tid, el.dyl.
De hade väl annat att tänka på.
Det hindrar ju inte att en av de silverproducerande fabriker som fanns kunde spotta ur sig föremål räknade i tusental. Kanske inte per dag, men några stycken blev det säkert totalt sett. Några produktionssiffror har jag dock inte tillgängliga ...

Du kan ju fundera på vilka som kunde tänkas få/köpa silverföremål i det gamla Sovjet.
Senare blev turismen vanligare, och därmed tillverkning och försäljning i de s.k. Beriozka-butikerna (för utländsk valuta). Fast där såldes kanske inte så många cigarettetuier ...
Sstempeln
Medlem
Användarnamn: Sstempeln

Meddelande nummer: 10
Registrerat: 4-2013
Skickat måndag den 6 maj 2013 - 21.47:   

Det är kanske en viss skillnad på brytning/produktion (och rentav export) av metaller och stenar, och tillverkning av färdiga ädelmetallföremål.
AB
Oregistrerad gäst
Skickat måndag den 6 maj 2013 - 22.34:   

Ja, det har du (Sstempeln) helt rätt i :-)

Kom också att tänka på när vi var till S:t Petersburg (heter idag Leningrad) i början på 1990-talet. Jösses... vi växlade in 500 svenska kronor (vilket var maxbeloppet då) i rubel.
Vi fick nästan panik... för vi visste inte vart vi skulle få plats med alla sedlar :-)
Och inte trodde vi att pengarna skulle räcka, så vi gick in till nästa band och växlade lika mycket... och då blev även våra barns väskor och fickor fulla :-)

Och vi handlade och handlade, men kunde inte på något sätt få slut på pengarna.
Och när tiggarna (som fanns då) ville ha pengar, försökte vi ge bort sedlarna, eftersom
det inte var tillåtet att föra ut dom ur landet, på den tiden.
Du ska inte tro att de ville ha rubel... dollar, dollar, sa dom och det hade vi ju inga,
så då fick dom ingenting i stället.
AB
Oregistrerad gäst
Skickat måndag den 6 maj 2013 - 22.40:   

Hoppsan, blev visst lite fel på stadens namn.
Den hette Leningrad, då, men heter S:t Petersburg, idag.
brh
Oregistrerad gäst
Skickat måndag den 6 maj 2013 - 22.54:   

1966 och 1973 gick det bra att bli av med rubel i både Leningrad och Moskvas bokaffärer. Fina böcker som jag fortfarande har kvar. Museéshopparna var ochså bra. Valutashopparna tog vilken västvaluta som helst, men växelpengarna kunde bli vilken västvaluta som helst.
AB
Oregistrerad gäst
Skickat måndag den 6 maj 2013 - 22.56:   

Och det var då som vi köpte detta cigarettetui i en juvelaffär, som vi efter mycket letande hittade till slut :-)
På den tiden fanns det inga skyltfönster eller butiksskyltar, som visade vad som fanns bakom dörrarna till fastigheterna.
AB
Oregistrerad gäst
Skickat måndag den 6 maj 2013 - 23.02:   

Dessutom stod det två K-pistbeväpnade vakter innanför dörrarna både i juvelaffären, banken och i hotellets entrèdörr.
Riktigt tryggt eller kusligt, beroende på hur man upplever det :-)
Sstempeln
Medlem
Användarnamn: Sstempeln

Meddelande nummer: 11
Registrerat: 4-2013
Skickat tisdag den 7 maj 2013 - 11.14:   

Ja, det ni beskriver kan nog många intyga, och berätta mer eller mindre intressanta historier omkring.
Under i varje fall själva k-tiden var det inte så mycket en fråga om brist på pengar - även om lönerna var väldigt låga, med vårt mått mätt. Det ständiga problemet var bristen på varor. Sovjetmedborgarna tillbringade oändlig tid i köer, för att man t.ex. fått veta att just nu hade den eller den butiken en viss vara att sälja.

För den som var turist var det naturligtvis samma problem att finna något intressant att köpa i de affärer som var avsedda för befolkningen, och följaktligen handlade med rubel.
Böcker var en förhållandevis lättfunnen vara.
I de speciella turistbutikerna, likväl som de för turisterna avsedda hotellen/restaurangerna, där man bara använde utländsk valuta, var utbudet förstås ett helt annat.

På många av hotellen fanns parallellt en bar/restaurang för turisterna (utländsk valuta) och en där man tog rubel - och det kunde bli mycket billigare. Till de senare kunde vem som helst gå. Skillnaden var utbudet. Jag vet de som uttryckte det så att "dagens Tsampanskij är söt", d.v.s. du fick ta vad som fanns.

Därför ville ryssarna gärna ha kronor eller dollar. Då kunde de handla!

Detta är naturligtvis en grov generalisering. Alla perioder var givetvis olika.

Svartväxlingen blev värre och värre, och kursen låg långt över den officiella, som man fick vid en godkänd turistväxling.
För att råda bot på detta införde man plötsligt en dag 1989 en ny officiell växlingskurs, tiodubblad.
I stället för en rubel för en krona, så fick man nu tio rubel för en krona. Det innebar naturligtvis att det lilla köpvärda som fanns plötsligt bara kostade en tiondedel. Samt att Beriozka-butikerna (turistaffärerna) i praktiken tog mycket mer betalt för t.ex. en flaska X än vad den kostade med serveringspris på en "rubel-restaurang" (om de hade någon X).
Allteftersom jämnades det ut, förstås.

1991 inträder det nya Ryssland. Det är f.ö. inte längre något billigt land.
Om AB var där 1990, så var det fortfarande Sovjet, och förhållandena ändrades ju inte omedelbart 1991.

En "vanlig" medborgare hade inte stor möjlighet att köpa ett silveretui - särskilt inte före 1954.
Vill man spåna vidare på "cigarettetui från före 1954", så kan man fantisera om att det ursprungligen gavs till en mot partiet trogen, och väl förtjänt medborgare. När han sedan kom i onåd / dog (välj själv öde!) så kom etuiet tillbaka till staten, som gärna sålde det till någon (AB) i den nu allt stridare strömmen av turister.
Naturligtvis under betryggande/kusliga former.

Det sägs f.ö. att det bakom turistbutikerna fanns avdelningar dit endast högt uppsatta personer kunde komma, och där de kunde få tag på åtråvärda (utländska) varor.
Jag bekräftar / dementerar inte!

Betalade du etuiet med utländsk valuta, så var du nog i en turistbutik. Var det med rubel så torde det ha varit en "rysk" affär.
Nu vet jag inte exakt när "riktiga" eller privata antikaffärer började dyka upp efter 1991, men det gick nog rätt snabbt.
AB
Oregistrerad gäst
Skickat fredag den 17 maj 2013 - 17.19:   

Vi åkte vintern 1990/91 när gränsen öppnades för turister utan visumtvång.
Köpte man resan inkl. guidad tur med buss, fick man ett tillfälligt uppehållsvisum.
Därför åkte vi (dag 1) med i denna turistbuss (med beväpnad vakt sittandes längst fram) och såg de sedvärdigheter som bjöds och följde med in i turistbutikerna (som i de flesta fall var belägna i kyrkor), men vi var inte intresserade av dom varorna, till det priset.
Därför köpte vi en karta (dag 2) över staden och bad guiden och hotellpersonalen att markera ut de "ryska" affärerna som vi var intresserade av att besöka och där man betalade med "vanlig" valuta, vilket också innebar samma pris som för övrga invånare.

Du ska tro att de blev nervösa :-)
Vi fick hundratals med förmaningar och de försökte övertala/skrämma oss att det skulle vara så enormt farligt att gå runt själva.
Och troligen såg de också till att en man följde efter oss hela tiden, för han fanns hela tiden vart vi än gick, men på behörigt avstånd och han följde aldrig med in i de mindre affärerna, så då brydde vi oss inte om det :-)

Dessutom hade vi "tonat ned" oss klädmässigt och vi bar inget av värde, samt undvek utåtagerande förhållningssätt.
Troligen därför som vi fick en trevlig och minnesvärd dag, på egen hand :-)
AB
Oregistrerad gäst
Skickat fredag den 17 maj 2013 - 17.40:   

Året efter denna resa, gick kosan till USA och då hade vi verkligen behövt både förmaningar och livvakt, men det är en helt annan historia :-) :-( :-)

Men på vår första resa till S:t Petersburg missade vi helt att besöka bokaffärerna, så därför åkte jag helt själv, strax innan gränserna stängdes igen, för tillfälligt visum. Köpte guidad tur, men åkte inte med, utan fick några dagar på tu man hand, för att besöka bokaffärerna, vilket var rena "himmelriket" för en boksamlare/läsare som mig :-)