Startsidan för AntikPrat !

AntikPrat » Silver, guld, tenn & ädelstenar » Arkiver fram till 2013-november-20 » Dekantertratt från London  

Författare Meddelande
Les
Medlem
Användarnamn: Les

Meddelande nummer: 2756
Registrerat: 9-2009
Skickat torsdag den 7 november 2013 - 0.18:   

I en annan tråd, som egentligen handlade om en sockertång i nysilver, gled inlägget över till dekantertrattar för vin i nysilver och sedan till trattar i silver för vin/parfym.
För att inte röra till det ytterligare i det inlägget, vill jag visa en engelsk dekantertratt för vin i silver. Den svängda nederdelen antyder att den kan ha varit avsedd för portvin.
Tratten är stämplad 1788 och av en av de fåtaliga kvinnliga silversmederna i London, Hester Bateman, som var verksam 1774 till 1789. I sildelen, med sin bård av pärlstav, har silens hål anordnats genom att två koncentriska cirklar omkransats av sex likaså koncentriska cirklar. De är anordnade så att de intrikat interagerar och bildar olika geometriska mönster. Under tiden man tittar, finner ögat nya geometriska former. Borrningen av denna mängd av hål är perfekt, ingen miss någonstans.
Lägg speciellt märke till den helt släta ytan, tratten har klarat sig undan de klåfingriga viktorianska ciselörerna. Jag skall senare visa en annan tratt som inte gjort det.
Sildelen med sin lilla hänkel är avtagbar, men utan hänkeln hade den varit svår att få loss, eftersom passformen är så exakt. Silen, liksom tratten är invändigt förgylld.
Trattens övre del är 81 mm i diameter och längden är 140 mm, vikten är 87 gram.

Kollage
Kollage med stämpelraden HB för Hester Bateman, Lion passant en face, Leopard's head crowned,
årsbokstav "n" för 1788 och slutligen Duty mark med bild av Georg III.
Det fina med engelska stämplar (här London) är att man av stämplarnas utseende kan snäva in när ett föremål är gjort. Finns det fyra eller fem stämplar? Finns Duty mark med den sittande regenten? Är Leopard's head krönt? Tittar lejonet framåt eller mot betraktaren (en face)? Årtalsbeteckningens typsnitt är en annan indikator och när man snävat in tidspannet, kan man börja fundera över vilket år just den bokstaven användes.
Detta var i stora drag och man skall inte heller glömma den viktiga ramformen samt var och hur stämplarna slagits. Något fel i den nämnda stämplingen och man kan ha ett ombyggt föremål i handen. Det är inte roligt att upptäcka i efterhand att man köpt gamla stämplar inlödda i ett nyare föremål.

HB a
Silen lossad från den invändigt förgyllda tratten.

Sil a
Betrakta det intrikata mönstret och finn de olika geometriska figurerna.
Den vackra cirkulära dekoren formande en sexuddig stjärna i mitten.

Sil b
Hester Batemans stämpel HB samt Lion passant en face och George III Duty mark.
Peter_h
Medlem
Användarnamn: Peter_h

Meddelande nummer: 235
Registrerat: 3-2013
Skickat torsdag den 7 november 2013 - 13.12:   

Vad har den svängda nederdelen för funktion när det gäller portvin?
Hester Bateman måste ha varit ett geometriskt snille.
Volcano
Medlem
Användarnamn: Volcano

Meddelande nummer: 270
Registrerat: 9-2009
Skickat torsdag den 7 november 2013 - 16.56:   

Peter_H:s fråga kräver ett oenologiskt (vinvetenskapligt) svar.

1. Varför dekanteras vin till karaff? Rött vin, som på grund av lång lagring behöver luftas (syresättas) för att utvecklas inför konsumtionen dekanteras från flaska till karaff försiktigt för hand. Bottensatsen i flaskan (vinsten)tappas inte upp i karaffen, och det porlande vinet syresätts, två flugor i en smäll.

2. Med portvin är det en helt annan sak, så lite syresättning som möjligt. Vinsilen är krökt för att vinet ska rinna efter kanten på karaffen så ostört som möjligt. Därmed är frågan besvarad. Vinstenen, som är vanlig i portvin fastnar då i silen, quod erat demonstrandum.

3. Men......, varifrån dekanterades portvin 1736? På karaff från flaska? Knappast troligt. Glasflaskor var då synnerligen dyrbara, och engelsmännen importerade naturligtvis portvin på träfat. För övrigt var det engelsmännen som gjorde det odrickbara portugisiska vinet från Oporto till en handelsvara genom att byta långa, torkad fisk, till katolikerna under fastan, i utbyte mot vinet.
Volcano
Medlem
Användarnamn: Volcano

Meddelande nummer: 271
Registrerat: 9-2009
Skickat torsdag den 7 november 2013 - 16.58:   

. Hur kom då det portugisiska vinet till England? Surt och tålde inte transport, blev bara surare. Jo, man avbröt jästningen av det röda vinet från Duorodalen, och hällde upp vinet på andra fat, som innehöll ¼ sprit, och socker. Jäsningen avstannade och man fick en transportabel produkt. Detta är förklaringen till varför de flesta portviner har namn som Sandeman’s, Graham’s, Taylor’s, Dow’s, Churchill m. fl.. De engelska handelsfirmorna flyttade till Oporto för att övervaka tillverkningen. Man importerade t.o.m. sprit från Sverige för ändamålet, från bl. a Rehnbergs bränneri i Söderköping.

5. Åter till dekanteringstekniken och den svängda pipen på vintratten. 1736 tappades portvinet på karaff antagligen inte från flaska, utan från större eller mindre träfat, kanske med hävert. För att filtrera bort vinsten och inte genomlufta vinet kom då den svängda tratten, med sil, i omfattande bruk. Sjukdomen portvinstå brukar diagnostiskt hänföras till England.
Peter_h
Medlem
Användarnamn: Peter_h

Meddelande nummer: 239
Registrerat: 3-2013
Skickat torsdag den 7 november 2013 - 20.57:   

Tack Volcano, för ett utförligt och intressant svar.
Sstempeln
Medlem
Användarnamn: Sstempeln

Meddelande nummer: 146
Registrerat: 4-2013
Skickat tisdag den 12 november 2013 - 13.39:   

Ett ytterst trevligt, och välgjort arbete av Hester Bateman!
Här råder det ingen tvekan om kvalitén. Annars finns det en del synpunkter på att produkterna från den Batemanska familjen inte alltid är så bra - även om de olika familjemedlemmarna är "kändisar".
Jag läste nyligen en artikel om just detta, men kan dessvärre inte komma på var!

I tillägg till Les´ systematiska genomgång av hur engelska stämplar ska vara, så kan man säga att stämplarna inte heller får vara placerade var som helst. Det finns listor där man kan utläsa de bestämda reglerna för placeringen på olika föremålstyper.
Det är ibland ett sätt att avslöja förfalskningar eller förändringar.

Det är förresten samma sak med t.ex. franska föremål.