Startsidan för AntikPrat !

AntikPrat » Silver, guld, tenn & ädelstenar » Arkiver fram till 2014-februari-5 » Boetter i silver.  

  Tråd Senaste användare Meddelanden Sidor Senaste meddelande
Arkivera tills 2014-januari-9Les9-1-14  15:58 
Arkivera tills 2014-januari-11Knekten11-1-14  12:20 
  ClosedClosed: Nya ämnes-trådar accepteras inte på denna sida        

Författare Meddelande
Qrts
Medlem
Användarnamn: Qrts

Meddelande nummer: 2455
Registrerat: 8-2009
Skickat lördag den 11 januari 2014 - 12.33:   

@Knekten,

På de flesta digitala kameror finns olika ljusinställningar. De flesta som använder dylika kameror sätter ljusinställningen på AUTO. I de flesta fall blir vitbalansen rätt men inte alltid. Pröva med inställningarna Daylight eller Artificial light mm., det kan hjälpa. Märk att benämningarna kan variera, men det ändrar inte saken.
Les
Medlem
Användarnamn: Les

Meddelande nummer: 2988
Registrerat: 9-2009
Skickat lördag den 11 januari 2014 - 12.58:   

Guld med röd färg är legerat. 18 karat rött guld består av 75 % finguld, 1,5 % finsilver och 23,5 % koppar. Med ett guldbleck av den legeringen som pluspol i ett galvaniskt bad med samma sammansättning och föremålet som skall förgyllas ansluten till minuspolen, kommer det röda guldet att överföras.
Det är förmodligen så man fått det röda guldet på boetterna.
Man kan på så sätt rätt enkelt fixa vilken färg man vill genom förgyllning på ett föremål.
Knekten
Medlem
Användarnamn: Knekten

Meddelande nummer: 375
Registrerat: 12-2009
Skickat lördag den 11 januari 2014 - 13.30:   

Jo, att det röda guldet är legerat vet jag, men jag tänkte att med en så röd färg har det använts mindre än 75% guld i legeringen. Men det kanske blir så rött även med 75% guld.
Bengan_j
Medlem
Användarnamn: Bengan_j

Meddelande nummer: 38
Registrerat: 10-2013
Skickat lördag den 11 januari 2014 - 14.11:   

Tack Les.
Verktyget kostar ju inte någon förmögenhet och jag har lite skrot jag kan öva på.
Tänkte det mest som en rolig grej att prova.

Det är långt ifrån alla fickursboetter som har guldförgylldkant, känns som att det var som vanligast omkring sekelskiftet och fram till omkring 20-talet. Kanske Janne har vänligheten att fördjupa oss lite i det ämnet.

Kanske blir det lite för off topic för att ligga i silverdelen. Ni kan väl tjoa till så tar jag frågan under klockor i så fall.

Med vänlig hälsning/BJ
Les
Medlem
Användarnamn: Les

Meddelande nummer: 2989
Registrerat: 9-2009
Skickat lördag den 11 januari 2014 - 14.50:   

Tala gärna om resultatet av dina förgyllningsövningar här. Jag vet inte vad det är i de bad som Conrads säljer. Bäst fungerar de med cyanid, men de har nog hittat något mindre giftigt, som lösningar med guldklorid.
såhärärdet
Oregistrerad gäst
Skickat lördag den 11 januari 2014 - 16.13:   

Så här skrev Michael_c på avdelning klockor o ur, år 2010:

Boetten är av silver, "Galonne" 0.800 är 800/1000 delar vilket är vanligt i boetter och kanske bäst eftersom det skulle bli för mjukt och ömtåligt annars. Vanligt var också en förgyllning på glasring och bakstycke, ett tunnt lager guld som är ganska känsligt och oftast nött igenom på dessa gamla fickur. Med tiden blir förgyllningen dessutom mörk och kan se ut som koppar, det är silvret som påverkar guldet och det kan försiktigt poleras upp med silverduk eller liknande, inte polérmedel som tar bort för mycket av guldet. Kronan och fågeln är importstämplar, verket och boetten hör inte ihop vilket också är normalt eftersom väldigt få fabriker har tillverkat allt. Verket är från Schweiz, det kan vara lite svårt att tidsbestämma utan en bild men om det är en stiftställare med en liten nagelknapp på boetten uppe vid kronan kan man säga före 1910-15. Om inte det är en nyckedragare? Fickur med 15 stenars verk ansågs vara tillräckligt och omtalades även som fullstenat vilket man i och för sig kan diskutera men som ur för en vanlig människa och till dagligt bruk är det alldeles utmärkt. Kan hålla oändligt med rätt vård. Initialerna kan man säkert härleda till en fabrik eller urmakare men det är ingen lätt uppgift eftersom man även på den tiden tillverkade delarna på olika ställen och monterade ihop allt i fabrik.


Jag har ett liknande ur med samma stämplar och årtal 1910, som Michael här nämner, fast i väldigt nött skick.
Ställer mig lite undrande till påståendet att boetten skulle vara förgylld. Eftersom min boett är sliten och guldet på vissa ställen är borta, kan man på de genomslitna ställena se en väldigt porig yta. En yta som kan bli under ett guldskikt som är pålött på silver. Guld o silver trivs inte så bra ihop när man löder det, det minsta att det är för hög värme, så fräter slaglodet på guldet.
Har även tittat med 10x lupp på kanterna och kan se (vad jag tycker) en tunn kant på insidan av det uppfällda locket, vilket kan tyda på att det är ett pålött guldskikt. Ni får plocka fram era luppar och kolla själva om ni äger liknande fickur.
Michaels påstående att guldet påverkas av silvret utan värme stämmer inte. Det som gör att guldet ändrar färg är att det inte håller halten 18 K, utan oxiderar vid ca. 10 K, och blir mörkare. Att det talar för att det är en lägre halt, är den röda färgen, med mer koppar i.
Les
Medlem
Användarnamn: Les

Meddelande nummer: 2990
Registrerat: 9-2009
Skickat lördag den 11 januari 2014 - 22.39:   

Kanske har såhärärdet rätt, han brukar ha det, men jag tycker att det verkar omständigt att löda dit ett guldskikt, när det finns elektrolys. Tid är pengar och såhärärdet påpekade för inte så länge sedan om en bägare "....har verkstaden inte lagt ner tid på att driva upp bägaren för hand,".
Jag hävdar samma sak här. För att kunna få en slät yta måste man svarva ned boetten för att få plats med lod och guldbleck, om än tunt. Extra arbetsmoment som tar tid. En annan möjlighet som inte innefattar lödning, är dock inkrustering. Här måste man dock också ge plats till guldet.
Kanske, och förmodligen, har man provat olika metoder, och det är möjligt att våra vänner under "Klockor och ur" vet bättre. Jag bara spånar efter det jag vet om silversmide.
såhärärdet
Oregistrerad gäst
Skickat söndag den 12 januari 2014 - 13.08:   

Halva nöjet är att försöka luska ut, hur ett föremål är tillverkat, och nu är min nyfikenhet väckt. Kan inte med säkerhet säga att detta är den rätta tillverkningsmetoden, men ändå ganska nära sanningen, enligt mitt sätt att se det.
Och ja Les, utan tvekan är boettdelarna svarvade. På mitt ur kan man tom. se lödfogen på mittdelen som håller verket, genom att andas lite lätt på den, syns även några små poror i skarven, som sitter ungefär vid siffran nio.
När det gäller de båda locken, så är min tanke att plåtarna är gjorda som man tänker sig på de engelska ljusstakarna med koppar och påvalsat silver. Fast här är guld pålagt.
Därefter huggs rondeller ut ur plåten, och pressas i ett stansverktyg, där man får den rätta profilen på locken, därefter svarvas dom till den rätta passformen för glas och det graverade bakstycket, som antingen är lött i, eller ligger löst i en fals.
Har nu mätt plåttjockleken och det märkliga är att där guldet ligger är metallen en tiondel tjockare än på övriga ställen, ca. 0,25 mot 0,35. Det borde ju stämma med min teori att guldet är pålött, skulle inte tro att förgyllning är en tiondel tjock.
Som Michael_c skrev tillverkades delarna till uren på olika ställen, verket på ett ställe, boetterna på ett annat, och kanske sattes ihop på ett tredje. Alla hade sitt specialområde, och rörande boetterna var det säkert mycket rationell tillverkning, med kanske tiotusentals gjorda.
Och som Les mycket riktigt påpekade "tid är pengar" gällde även på den tiden.
Les
Medlem
Användarnamn: Les

Meddelande nummer: 2994
Registrerat: 9-2009
Skickat söndag den 12 januari 2014 - 15.19:   

Intressant! I det här fallet verkar det som om det är ett ditlött guldbleck uppemot 100 µ tjockt. Det är inte sagt att alla boetter är gjorda så, men det vore rationellt. Boettmakare var ett särskilt yrke och hur de gjorde mindre serier eller enstaka boetter vet jag inget om. De var kanske aldrig försedda med guld. Det här blir ett specialområde.
såhärärdet finner också, liksom jag, ett nöje i att se hur ett föremål är tillverkat, det brukar i tvivelsamma fall säga en del om ett föremåls ålder, speciellt om man kan misstänka inlödda gamla stämplar eller falska sådana.
Överhuvudtaget är silversmide beroende av att man försöker finna lösningar på hur man skall tillverka ett speciellt föremål. Det kan ibland bli en hel del funderande.