Startsidan för AntikPrat !

AntikPrat » Silver, guld, tenn & ädelstenar » Arkiver fram till 2014-mars-5 » Antikmässän i Sthlm 2014  

Författare Meddelande
Qrts
Medlem
Användarnamn: Qrts

Meddelande nummer: 2490
Registrerat: 8-2009
Skickat fredag den 14 februari 2014 - 14.31:   

En kort åsikt om mässan. Efter att ha visiterat mässan i snart kanske 15år tom mera bör konstateras att namnet "antikmässa" inte mera ger skäl för sitt namn. I dagens läge borde den döpas om till "krämartorget". Verkligen antika föremål fanns ganska lite till påseende. Inte såg jag heller några speciella silverföremål där. Försilvrat/"nysilver" i långa banor, porslin, glas och gamla saker, men antikt...nix eller mycket lite. Antikt är inte samma sak som gammalt och allt gammalt är inte heller värdefullt som somliga tycks tro.

Köpte en rysk serviettring samt en dansk sockertång. Mer om dessa i senare sammanhang. Av en ren händelse sprang jag i ett antikvariat på "Svarta boken" och lade beslag på den omedelbart. Det var allt. Hörde gärna andras åsikter...
Konstnovisen
Medlem
Användarnamn: Konstnovisen

Meddelande nummer: 229
Registrerat: 9-2013
Skickat söndag den 16 februari 2014 - 21.34:   

Nu var jag inte på antikmässan, men nog är det väl så överlag, inte bara på just denna mässa, att det verkligt antika har fått ge vika för det "moderna". Det är marknadskrafter som styr. Jag har provat att handla med "klassiska" antikviteter ett tag på sistone, men har insett att det är ganska kört att försöka köra vidare på det spåret.

Kunskapsnivån hos mässbesökare är i allmänhet låg och prismedvetenheten hög, vilket innebär att det är hart när omöjligt att sälja allt som inte är spektakulärt bra för mer än några tior. Väldigt få människor verkar ha ett genuint intresse eller köpa med hjärtat, de allra flesta verkar bara jaga "fynd" att lägga upp på Tradera eller en billig accent att lägga upp på sin inredningsblogg. Även de som faktiskt är intresserade av något är så prismedvetna att de avstår att köpa något de egentligen vill ha för att de tänker att de kan hitta det själva på en loppis inom några månader. Därmed är det inte lönsamt att försöka ta med bättre vardagsantikviteter eller samlarföremål som inte tillhör toppskiktet.

Toppobjekten kan man ju fortfarande sälja till konnässörer, men de är svåra att få tag i eftersom det mesta som är i anständigt skick går direkt på auktion nu för tiden, och i förhållande till arbetet man får lägga ned på att renovera fina vrak till säljbart skick så får man inget betalt för mödan.

Nej, idag ska det inte vara antikt, eller ens gammalt, för att vara lönsamt, nyckelordet heter inredningsvänligt... dvs nyproducerat och billigt krafs som har "rätt look" och som man utan samvetskval kan slänga när man tröttnat på det. Vill man lyxa till det så köper man ett ståtligt skåp i gustaviansk stil på fina gatan, nybyggt av gammalt virke och väl anpassat till rådande inredningsideal.

Det är ingen som har tid att sitta och läsa gamla dammiga böcker om stämplar och tillverkningstekniker idag längre när det finns så mycket annan, mer lättillgänglig förströelse. Antikrundan är ju roligt att titta på i en timme, se Knutsson viftar och gråter glädjetårar, men att inhämta mer ingående kunskap så att man faktiskt förstår varför han är så lycklig över en genuin antikvitet är mer besvär än någon mäktar med. Och de som verkligen är intresserade ser sig hänvisade till att ta jobb på auktionsverk eller bli hobbyhandlare som lämnar till auktionsverken.

Tror tyvärr att vi börjar se den riktiga antikhandlardöden i vitögat nu.
AB
Oregistrerad gäst
Skickat måndag den 17 februari 2014 - 2.53:   

Så väl skrivet av dig (Konstnovisen) och en fruktansvärt tragisk utveckling :-(
Det räcker med att se alla program om att hitta hus på landet från england, där de fullständigt blåser ut all gedigen inredning för att "öppna upp" för att
få det "ljusare och luftigare" och inreda modernt, trots att husen är byggda
på 1700-1800 talet.

Jag kommer ihåg en gång när jag satt i publiken för ett frågeprogram om antikviteter. Där var flera experter med, varav Knutsson var den ena och innan programmet började passerade dom oss i publiken.
Av någon anledning stannade Knutsson framför mig (då var jag nyss fyllda 30-år) och frågade om jag var intresserad av antikviteter och varför.
Helt överrumplad och paff svarade jag JA pga av att de är gedigna hantverk och han nickade med huvudet, plirade lite med ögonen och gick vidare.
Långt senare fick jag vetskap om hans brinnande intresse för antikviteter och den hantverk som ligger bakom varje enskilt föremål.
Det skulle inte förvåna mig om han egentligen inte bryr sig om ifall antikviteterna har något ekonomiskt värde i kronor och öre.
AB
Oregistrerad gäst
Skickat måndag den 17 februari 2014 - 3.17:   

Första gången jag var till Antikmässan i Älvsjö var den 29 mars 1985 och då hade Prinsessan Christina, Fru Magnusson invigt den dagen innan.
Då fanns det hur mycket vackra antikviteter som helst och i alla möjliga prisklasser. Tyvärr var både jag och mina vänner väldigt unga då och fick mest bara titta på allt, men det räckte för oss. Flera av föremålen hade man bara sett i tidningar och böcker, men nu kunde man se och röra på dom försiktigt.
:-) Vilken glädje vi upplevde :-)
Sista gången var 1989 och då hade inträdet blivit väldigt dyrt för oss studenter, så också föremålen och därför blev det inte fler gånger.
Qrts
Medlem
Användarnamn: Qrts

Meddelande nummer: 2511
Registrerat: 8-2009
Skickat måndag den 17 februari 2014 - 8.28:   

Måste riktigt kolla när jag visiterade antikmässan för första gången. Det var visst 1988, alltså mycket mer än 15 år sedan. Tiden lider fortare och fortare och vi med den.
Nu var inträdesavgiften SEK 150, vilket jag tycker börjar bli i överkant. Visst var där mycket människor men kanske inte så mycket som tidigare, trängseln var klart mindre.

Håller med om att kännedomen hos somliga försäljare är inte den bästa. Deras primära mål är att sälja till högsta pris oberoende av kvalitet. Nu är det ju ändå så, att den är inte dum som begär högt pris, dum är den som betalar det utan att blinka.