Startsidan för AntikPrat !

AntikPrat » Silver, guld, tenn & ädelstenar » Arkiver fram till 2014-mars-5 » Orts-, års- och tillverkarstämpel ingen kattfot  

  Tråd Senaste användare Meddelanden Sidor Senaste meddelande
Arkivera tills 2014-februari-28Sissi28-2-14  10:28 
  ClosedClosed: Nya ämnes-trådar accepteras inte på denna sida        

Författare Meddelande
Les
Medlem
Användarnamn: Les

Meddelande nummer: 3180
Registrerat: 9-2009
Skickat fredag den 28 februari 2014 - 11.34:   

Det var tråkigt att du inte har kvar broschen, det kunde varit intressant att få veta om det var silver eller inte.
Den rombiska stämpeln innehåller alltså ett M. Det fanns plats att slå den på normalt vis. Man får förmoda att den slagit snedställd med avsikt, kanske för att tala om att detta inte är silver. Informationen kanske inte är avsedd för gemene man utan bara för återförsäljare, så att de inte skall blanda samman silver med icke silver.
Jag har skrivit det upprepade gånger, och jag vet att du måste ha läst det, beskär bilder så att den information du skickar visar det vi skall diskutera och inte en massa bortslösade pixels på bord och dukar.
Så här ville jag se stämpeln, men så skarp den hade blivit om du sparat pixel (bildpunkter) till själva stämpeln. Jag vet att du kan om du bara anstränger dig lite. Det är svårt att utläsa något säkert ur suddiga stämplar och det stjäl tid att hålla på att gissa.........
stmpl CAN
Sstempeln
Medlem
Användarnamn: Sstempeln

Meddelande nummer: 296
Registrerat: 4-2013
Skickat fredag den 28 februari 2014 - 12.18:   

Ja, nu är jag med på noterna!
Mitt minne svek inte, och nu jag har hittat den "gamla" frågan. Den finns inte längre i AP:s arkiv, men p.g.a. den ovanliga stämplingen sparade jag diskussionen.

Rubrik: "Sked i förgyllt silver? Tillverkare?"
Frågeställare: "Kigge"
Datum: 30 mars 2008.

Bilden visar en "liten sked", som sägs vara i "mörk, nästan mässingsliknande förgyllning"; stämplad på exakt samma sätt som Sissi:s, inklusive det ena M:et i romb. Årsstämpel också Q6.

Om det nu inte är samma sked, så har vi två exempel i stället för ett.

Vi kom förstås 2008 fram till i princip samma sak.
Samma tillverkare, där jag påpekade att Nilsson också kallas "nysilverfabrikör".
Det diskuterades om det handlade om förgyllning eller mässing - kanske mässing med bortputsat silverlager.
Ett ensamt "M" står ofta för mässing, på försilvrade föremål. Det ena M:et skulle då eventuellt kunna stå för mässing, och det andra mera exakt som Malmös ortsstämpel.

I vilket fall som helst så borde inte "nysilver"(försilvrat) få stämplas med så silverliknande stämplar - och om det vore gediget silver är det en stämpel för mycket, och en annan för lite (kattfoten).

Det finns gott om exempel, speciellt från vissa städer, där man stämplat "vanlig" ortsstämpel ihop med namnstämpel på nysilver - men då nästan uteslutande med tilläggsstämpeln "NS" (eller liknande). Ytterst få med årtal, och då inte med samma årtalsbeteckningar som för silver, utan med året som två eller fyra siffror.
Det stora undantaget är Dufva i Stockholm, som har en helt egen årsserie, A-Z eller A2-Z2.
(Se tidigare trådar!). Dessa kan egentligen aldrig misstolkas, eftersom det är för stor skillnad i verklig tillverkningstid. Det fanns ingen "Dufva" på 1700-talet.
F.ö. har Dufva oftast med någon "nysilver-stämpel.

Strax efter diskussionen om Nilsson, dök det upp en annan fråga:
Rubrik: "Silver / NS"
Frågeställare: "Elin"
Datum: "12 maj 2008".

Nu var det fråga om en kaffekanna och en gräddkanna i typisk sen 1800-talsform, som nickelkannor brukar se ut.
Den påstods vara stämplad: "L6 / C.A.J / L6", men möjligen stod det "C.A.K"?
Vi fick visst aldrig veta om stämplingen var lika på båda kannorna.
Eftersom ingen testat materialet diskuterades olika möjligheter.
Vi hamnade i Göteborg, där CAJ passar på C.A.Johnson, och CAK på C.A.Kjernås.
Båda har silverstämpel, men Kjernås är minst lika känd som nysilverfabrikör.

Ingen av dem är känd för någon sådan här underlig stämpling, som verkligen är illa.
Kjernås skulle dock kännas mera trolig, om man måste välja - men det finns andra möjligheter.
Ingen annan "CAJ" som stämplat silver, men ...
Vem vet, kanske skulle det ha lästs som "CAN" här också!?

C.A.Johansson i Eskilstuna och tillverkning i förnicklat? Det diskuterades också, men ingen har i så fall någon rimlig förklaring till 2 x L6. Något sådant på nickel har vi aldrig sett.

Vill man vilseleda, så är det inget bra sätt att slå in två årsstämplar ihop med en tillverkarstämpel. Det blir bara mera förvillande, och större tveksamheter.
I så fall skulle Sissi:s stämplar vara smartare.

Vi har knappast sett den sista konstigheten än. Det är bara att samla vidare ... :-O
Kha
Medlem
Användarnamn: Kha

Meddelande nummer: 858
Registrerat: 8-2009
Skickat fredag den 28 februari 2014 - 17.06:   

Broschen av Gabriel Dahlberg är ganska säkert av silver. Dahlberg verkade som guldsmed i Lund och är inte känd för att tillverka försilvrade föremål. Han hade en liten verkstad. 1890 hade t.ex. enbart 1 lärling hos sig. (Jöns Andersson Hallenborg). Allmogesmycken av Dahlberg är ganska förekommande.
Dock kan det vara av intresse att lite mer diskutera vad som är allmogesmycke eller inte. Frågeställaren skriver här, mycket riktigt, allmogestil. För att inte bli för långrandig, koncentrerar jag mig nu inte på ursprung, form och föremål genom åren, etc., utan mer på dess avslutning och stämpling.
Kring 1850 börjar så sakta nya seder inträda. Stora delar av landsbygdens obesuttna börjar flytta in till städerna, såvida de inte emigrerar till "Amerika". Klädessätt, föremål och vanor förändras i takt med att "det gamla" samhället alltmer förändras, importen av föremål ökar och fabriker och industri ersätter i allt större utsträckning det gamla hantverken. T.ex. upphör tenngjutarna i princip med sin tillverkning omkring 1870.
Även på landsbygden förändras vanorna. Den gamla klädseln försvinner alltmer och med den bruket av traditionella söljor, knappar, kedjor, tröjspännen, halslås, etc. Ibland hamnar de i familjens gömmor, och av den anledningen kan vi fortfarande betrakta dessa föremål. Ofta lämnas smyckena in till guldsmeden för försäljning eller ibland för tillverkning av modernare produkter.
Smycken tillhörande den traditionella "folkdräkten" stämplades oftast med tillverkarens stämpel. På små föremål med enbart en stämpel, på lite större med 2 eller ibland med 4 stämplar. Sällsynt kan en stadsstämpel slinka med då och då. Ibland hittar man helt ostämplade föremål.
Vissa guldsmeder försöker hänga med i förändringarna och börjar omkring 1860-1870 tillverka små broscher i nyrokoko, med eller utan förgyllning, vilkas försäljning riktas mot de mindre besuttna klasserna i samhället. Dessa broscher stämplas, i början, på samma sätt som allmogesmyckena. Även industriell masstillverkning av dessa broscher blir vanlig vid denna tid, men då oftast förgyllda på oädel metall.
I samband med allmogens avveckling av sina traditioner, börjar istället "de högre" klasserna i samhället alltmer vurma för allmogekulturen. Museer etableras (Kulturen, Skansen, etc.), Akademiker och högreståndspersoner börja klä sig i folkdräkt, dansa folkdans och uppföra folklustspel. I början av denna period görs mängder av allmogesmycken om till, framförallt, broscher. Dessa stämplas sällan om och man hittar därför den gamla stämplingen på dessa. Värsta exemplet jag sett är ett armband som komponerats ihop av knappar, söljor och kedjor, stämplade av fyra olika guldsmeder i Ystad och Simrishamn.
Tillsatte man nytt silver, exempelvis en bottenplatta för en brosch, där man sedan lödde på äldre knappar i filigran, eller liknande, så förutsätter jag att denna del stämplades. I början kanske som "Sissi"s brosch, och då utan "kattfot". Helt nytillverkade föremål i allmogestil, som börjar uppträda på 1890-talet, fullstämplades alltid, vad jag kan se.
Ja, om detta område kan man skriva, prata och diskutera i all oändlighet. Allmogesmycken är faktiskt ett mycket intressant samlar och/eller forskningsområde. Mer kan man läsa i "Folkligt Dräktsilver i Kulturens samlingar" av Sigfrid Svensson, ICA-förlaget 1978. Boken kan man fortfarande hitta till rimligt pris.
såhärärdet
Oregistrerad gäst
Skickat fredag den 28 februari 2014 - 17.51:   

Skall i detta sammanhang dra en liten sann historia om den gamla damen som kom in i butiken, med sin avlidne mans vigselring.
Hon ville ha den putsad, för att ge den vidare till sina barn.
Ringen var av vanlig slät modell, stämplad med tillverkarstämpel, ortsstämpel, kattfot, 20 eller 23k (minns inte) och årsbokstav.
Vid putsningen fattades misstankar, det här står inte rätt till? En test gjordes av undertecknad, och materialet i ringen, visades sig vara Mässing.
Ett dilemma infann sig. Skulle den gamla damen få reda på att avlidne mannen burit en Mässingring, välsignad under vigselakten, och använd under alla år.
Det bestämdes i alla fall att låta det bero, och inte yppa något med tanke på den situation änkan befann sig i. Rätt eller fel...... det är frågan.

Man kanske inte ska ha en alltför tvärsäker inställning, till att allt som har kattfot, är av ädelmetall.

Det finns alltid folk som vill tänja lite på gränserna. Och det är säkert inte den enda saken som slunkit igenom.
Sissi
Oregistrerad gäst
Skickat fredag den 28 februari 2014 - 19.28:   

Mycket intressant allt det som skrivits här om stämpling, allmogekultur och allmogesmycken!

Broschen jag visat såg för mig ut att vara av senare datum än vad årsstämpeln visade, åtminstone delvis. Helt osliten i den starka förgyllningen framtill på dekoren, bottenplattan med stämplarna ganska lätt sliten. Plattan är kanske i silver av äldre datum och resten i en nyare förgylld oädel metall.

Vilket minne Sstempeln! Visst är det min sked som diskuterades redan 2008. Diskussionen hade jag sparat men den försvann i ett datorhaveri för några år sedan. Det var de dubbla ortsstämplarna på broschen som kom mig att tänka på att jag sett något liknande på skeden och fick mig att leta fram den. Påfallande lätt är den men helt intakt coh ingen skymt av underliggande metall.
Kha
Medlem
Användarnamn: Kha

Meddelande nummer: 859
Registrerat: 8-2009
Skickat fredag den 28 februari 2014 - 19.50:   

Sissi, jag är inte säker. "bottenplattan med stämplarna ganska lätt sliten. Plattan är kanske i silver av äldre datum och resten i en nyare förgylld oädel metall."
Jag tror att det kan vara tvärtom, men jag skulle gärna vilja se framsidan!!!
Kha
Medlem
Användarnamn: Kha

Meddelande nummer: 860
Registrerat: 8-2009
Skickat fredag den 28 februari 2014 - 20.22:   

Låt mig utveckla resonemanget.
Gabriel Dahlberg har stämplat en bottenplatta till en brosch under 1800-talets senare del. Syftet med plattan kan inte vara något annat än att tillverka en brosch. Varför skulle då pålödda föremål på framsida vara av yngre härkomst? Snarare tvärtom. Dahlberg har applicerat tre? äldre söljor eller knappar på sitt nytillverkade underlag.
Helt säker är jag dock inte förrän jag sett framsidan.
Sissi
Oregistrerad gäst
Skickat fredag den 28 februari 2014 - 21.31:   

Och här kommer bilder på broschen. Jag menar att dekoren framtill ger ett ganska modernt intryck.




Visar också bilder på skeden. Den har en delikat gravyr på skaftet. Vilka metaller eller legeringar kan man gravera så känsligt på?
Kha
Medlem
Användarnamn: Kha

Meddelande nummer: 864
Registrerat: 8-2009
Skickat fredag den 28 februari 2014 - 21.50:   

Som jag misstänkte. Botten är en silverplåt från 1800-talets senare del. Stämplad 1891? Dahlberg!
Ovanpå har han lött på tre stycken maljor, förgyllda och betydligt äldre än stämplingen. Till detta har man tillfogat en ängel av senare datum. Denna ser misstänkt modern ut, men har kanske tillkommit vid broschens "tillverkning" i slutet av 1800-talet.
Maljorna är tillverkade i silver och förgyllda. Svårt att bedöma ålder då dessa tillverkades från 1500-talet och fram till ca 1850.
Kha
Medlem
Användarnamn: Kha

Meddelande nummer: 865
Registrerat: 8-2009
Skickat fredag den 28 februari 2014 - 22.29:   

På bilden nedan ser ni guldsmeden Gabriel Dahlberg längst upp till höger.
Han var en av tre bröder som blev guldsmeder i Lund.

Johannes Dahlberg, 1838-1850
Gabriel Dahlberg, 1845-1893
Lars Wilhelm Dahlberg, 1848-1871

Fadern Lars Johan Dahlberg var även han guldsmed i Lund mellan 1813-1841. Han kan anses som denna guldsmedsfamiljs anfader. Hans far, med efternamnet Nissvant, var borgare och tobaksproducent i Landskrona och Lund,men misskötte både sina affärer och sitt rykte till den grad att sönerna bytte efternamn. Släkten Nissvant kommer ursprungligen från staden Königsberg.
Sissi
Oregistrerad gäst
Skickat fredag den 28 februari 2014 - 22.35:   

Tack Kha! Här har jag verkligen lärt mig något nytt och känner att jag måste förkovra mig på området allmogesmycken. Ska försöka få tag i boken du rekommenderade.
Kha
Medlem
Användarnamn: Kha

Meddelande nummer: 866
Registrerat: 8-2009
Skickat fredag den 28 februari 2014 - 22.46:   

http://www.bokborsen.se/Svensson-Sigfrid/Folkligt-Dr%C3%A4ktsilver-Ur-Kulturens- Samlingar/1326827
såhärärdet
Oregistrerad gäst
Skickat fredag den 28 februari 2014 - 23.35:   

Maljorna är inte pålödda, utan sitter fast med övervikt plåt, lödda på maljorna.
Som i sin tur, kan tyda på att de båda delarna är gjorda vid olika tillfällen.
Maljorna har en förgyllning, som skulle försvinna om man lödde ihop de bägge delarna.