Startsidan för AntikPrat !

AntikPrat » Silver, guld, tenn & ädelstenar » Arkiver fram till 2014-augusti-25 » STÖLDER och EGENMÄKTIGT FÖRFARANDE  

Författare Meddelande
AB
Oregistrerad gäst
Skickat lördag den 24 maj 2014 - 17.04:   

Jag startar en separat tråd kring detta ämne, som många av oss säkert har råkat ut för :-(
...och vissa av oss är inte intresserade av pengarna från försäkringsbolagen, utan vill ha tillbaka sina saker.
Vilket hindrar eller försvåras av våra "väktare" som dessutom får skänka/ge bort, sälja och kassera våra saker utan att kontakta ägarna.
Själv blev jag t.o.m hotad av våra "lagens väktare" om att bli anmäld för "egenmäktigt förfarande" när jag hittade min (stulna och anmälda) cykel och tog den till stationen för att få den avskriven och ta med den hem.
Men icke... det gick inte för nuvarande "ägaren" hade köpt den i god tro,
vilket han inte ens kunde styrka med kvitto.

------------------------------------------------------------------------

En annan sak som har förbryllat mig under en längre tid (och som jag tidigare har skrivit om inne bland kategorin böcker) är att "lagens väktare" får efter en viss tid, sälja all beslagen stöldgods via auktionshus och även sälja till företag.
Hur kan detta vara motiverat enligt lagen, för det blir ju inte rättssäkert för oss kunder/medborgare.
När dessa föremål, juveler, cyklar, bilar m.m. kommer ut på marknaden igen, vad är dom då?
Hur kan försäkringsbolagen acceptera att betala ut enorma summor i ersättningar, när "lagens väktare" inte återbördar tingen till de rätta ägarna och inte ens får vi medborgare veta att det är VI som måste besöka hittegodsavdelningarna för att se om ens stulna varor har kommit in,
för de har inte tid och ringer inte ens om sakerna har kommit/hittats,
trots att man gjort en sedvanlig anmälan.

---------------------------------------------------------------------------

När det gäller "lagens väktare" så har de även rätt att skänka bort eller ge bort varor till UPPHITTAREN om man som bestulen person inte har varit till hittegodsavdelningen (varje dag) och hittat sin vara inom 3 månader efter att den kommit in.
Hur i helsifyr ska man veta när den kommit in (vilket de flesta föremål gör med tidem) så man kan få dom tillbaka, när de inte ens tittar igenom anmälningarna och ringer ägarna.

---------------------------------------------------------------------------

Egenmäktigt förfarande är i svensk rätt ett tillgreppsbrott enligt 8 kap 8 § Brottsbalken.[1] Påföljden är böter eller fängelse i högst sex månader.

I Brottsbalkens 8 kapitel regleras stöld, rån och andra tillgreppsbrott. De tillgreppsbrott som inte särskilt reglerats i 8 kapitlet har samlats under beteckningen egenmäktigt förfarande.

Det finns tre situationer då ett brott utgör egenmäktigt förfarande

1.då gärningsmannen olovligen har tillgripit något men inte har någon avsikt att behålla det tillgripna.
2.då annans besittning olovligen rubbas på så vis att den rättmätige ägaren hindras att använda föremålet som det är tänkt.
3.då gärningsmannen med våld motsätter sig laga självtäkt. Utövningen av våld omfattar inte bara personvåld utan kan även vara oriktat våld där gärningsmannen sliter i en sak.
Undantag gäller dock för tillgrepp av fortskaffningsmedel som är ett eget brott.

Den som sätter lås på annans cykel och på så sätt hindrar ägaren att nyttja den liksom den som parkerar på annans parkeringsplats eller den som gör en nyckel oåtkomlig kan dömas för egenmäktigt förfarande.

Grovt brott kan rendera fängelse, dock högst två år.
AB
Oregistrerad gäst
Skickat lördag den 24 maj 2014 - 17.05:   

Även mina föräldrar råkade ut för inbrott och det är flera decienner sedan, men jag hittar sak efter sak av dessa på auktioner (dit polisen har lämnat stöldgods) och på nätet hos både företag och privatpersoner.
Jag köper upp dom, en efter en, och bara vid fåtal tillfällen har det bara varit snarlika objekt.
Mina föräldrar tog väldigt illa vid sig när detta inträffade eftersom många föremål var kära minnen både för dom och oss barn.
Som tur är hade de (och som även vi gör) märkt ytterst diskret eller helt osynligt, vilket bara vi i familjen känner till.
AB
Oregistrerad gäst
Skickat lördag den 24 maj 2014 - 17.08:   

Är det någon mer än bara vi som upprörs av detta?
AB
Oregistrerad gäst
Skickat lördag den 24 maj 2014 - 17.19:   

Man kan undra vem är hälare och hälare eller gäller den lagen endast för vissa?
Men blir inte kunderna som köper stöldgodset via auktionshusen eller företagen indirekt och vissa fall helt ovetandes, hälare?
luttrad
Oregistrerad gäst
Skickat lördag den 24 maj 2014 - 20.45:   

Det som förvånar är att polisen inte gör någon anstränging i att finna ägaren till stulet / upphittat gods.
För ett par år sen så drev det in en kanot vid min stuga. (Hyrkanot med kommunens namn på) jag ringde polisen, de kom ut och skrev en anmälan om upphittat gods samtidigt som de frågade mig om jag kunde förvara kanoten tillsvidare!! Redan 3 månader senare fick jag ett brev där det stod att de inte hade lyckats hitta ägaren och att kanoten nmer var min.
Likaså har jag sett föremål på "polisauktioner" som är mycket lätt att spåra ägaren till. En ID-bricka i guld med namn och personnummer!! En iPhone med komplett id-info osv
mera luttrad
Oregistrerad gäst
Skickat lördag den 24 maj 2014 - 22.28:   

Ni kan inte förutsätta det ena eller andra utan att göra en egen undersökning.
Det finns ibland andra förklaringar än att polisen varit direkt inkompetenta:

Den spårade ägaren kanske helt enkelt befriat sig själv från godset av en eller annan anledning.
Försäkringspengar är utbetalade.
Både upphittare och tidigare ägare vägrar att befatta sig med godset.

Det finns också fall där polisen gjort litet för ambitiösa insatser:
En bekant (antikhandlare) köpte stöldgods av misstag.
Man beslagtog i stort sett alla antikviteter han inte kunde redogöra för. Jag hade sålt en pryl till honom som jag i min tur köpt många år tidigare på auktion. (Något kvitto minns jag inte att vi skrev.) På samma auktionsfirma köpte jag sedan tillbaka min pryl för andra gången....

En granne hade inbrott i sitt hus och tju-ven avlägsnades av polis som skjutsade honom till staden och släppte av honom vid torget!!. (Han uppfattades som "virrig")
När min granne kom hem så frågade jag om han inte skulle göra en anmälan.
-Nej! Han har inte förstört något och han har ju bara tagit litet matvaror och ett par guldklockor.
Så smoningom fick han ett brev där polisen redovisade sin insats, men det förändrade inget...
Nyfiken på hur det gick
Oregistrerad gäst
Skickat söndag den 25 maj 2014 - 10.56:   

Fick han tillbaka sina guldklockor?
AnkeBorg
Oregistrerad gäst
Skickat söndag den 25 maj 2014 - 15.10:   

Om man inte vill befatta sig med sina stulna saker som har blivit hittade är det väl den personens ensak och försäkringsbolaget.
Anser att polisen ska lämna tillbaka sakerna och meddela försäkringsbolaget att saken är funnen och meddelande har skickats till ägaren och sedan får han eller hon återbetala pengarna som dom fått från försäkringsbolaget.
Då kanske man minimerar alla försäkringbedrägerier som faktiskt oclså förekommer.

Det är väl inga problem för försäkringsbolagen och polisen att samköra registrerna, om de inte redan gör det. Och det finns hur många hederliga och arbetslösa personer som kan hjälpa bägge parter.

När det gäller kanoten och andra större saker har jag oxå hört liknande berättelser och då kan man fundera på om det inte är undanhållande av bevismaterial och om dom inte meddelar per brev eller telefonsamtal att ens stulna föremål är hittad då är väl det oxå stöld om man ska hårddra det.

Har själv erfarenhet med en cykel som stals från mig. Jag och mina vänner åkte runt varje veckohelg i en månads tid och letade område efter område medans jag väntade på besked från polisen.
När en månad hade gått åkte jag till närmsta polisstation och fick komma in på den enormt stora hittegodsavdelningen och i avdelningen för cyklar hängde det rader efter rader med cyklar.
Det första jag ser är min cykel!
Ramnumret som jag oxå gett vid anmälan stämde och då frågade jag när den hade hittats och kommit in. Fick till svar att det var dagen efter stölden och min anmälan! Då blev jag tvungen att fråga varför dom inte hade skickat brev eller ringt och då svarade han att han arbetar helt ensam på den avdelningen och varje dag kommer det in mängder med saker.
Han hade helt enkelt inte tid och det kunde jag förstå efter att sett allt.

Sedan frågade jag om det var polisen som hittat min cykel och det var det inte utan det var en person (eller t j u v e n?) som hade hittat den och ringt till dom. Jag bad att få namn och adress på personen och fick det. Köpte blommor och åkte hem till personen och tackade medans jag berättade min glädje över att fått tillbaka cykel.
Vet ni vad personen säger?
Så nu får jag inte den cykeln då?
Nej, säger jag givetvis.
Och då säger personen med tjurig ton och min att polisen hade lovat denne att få cykeln efter 3 månader och att det hade personen räknat med.
Hade bara lust att drämma blomkvasten i huvudet på denne.
AnkeBorg
Oregistrerad gäst
Skickat söndag den 25 maj 2014 - 15.32:   

Hade denna person fått förvara min cykel hemma hos sig då hade jag aldrig fått något besked från polisen eller ens fått tillbaka den. Och om jag vid senare tillfälle sett personen cykla på min cykel då vet jag inte vad jag hade gjort och vems fel skulle det då ha varit?
AB
Oregistrerad gäst
Skickat söndag den 25 maj 2014 - 16.59:   

Det finns väl något som heter "främjande till/av..." men det lär väl aldrig "lagens väktare" riskera att stå till svars för.
Däremot är risken betydligt större att du får stå till svars för "vållande av kroppsskada" om du handgripligen gör någon illa.
mera luttrad
Oregistrerad gäst
Skickat söndag den 25 maj 2014 - 17.11:   

Naturligtvis har min granne inte fått tillbaka några guldklockor. Han har ju skänkt dem till tju-ven genom att inte ens fråga efter dem.
Jag tror heller inte att polisen ens tömde tju-vens fickor.
AB
Oregistrerad gäst
Skickat söndag den 25 maj 2014 - 17.25:   

Jag gillar den här personens böcker och han skräder inte orden :
http://www.expressen.se/kronikorer/leif-gw-persson/kling-och-klang-i-verklighete n/

... men jag saknar Kling och Klang ...
Då var man vän, morsade och bytte några ord med varandra. Kvarterspoliserna var en trygghet och barnens idoler som de såg upp till
och de fick på ett naturligt vis vetskap om vad som är rätt och fel.