Startsidan för AntikPrat !

AntikPrat » Silver, guld, tenn & ädelstenar » Arkiver fram till 2014-november-25 » Vem har importerat / tillverkat / sålt?  

Författare Meddelande
Sstempeln
Medlem
Användarnamn: Sstempeln

Meddelande nummer: 455
Registrerat: 4-2013
Skickat torsdag den 23 oktober 2014 - 17.30:   

Det verkar behövas en repetition om detta.
Vem har egentligen gjort vad i Sverige, och kan man lita på stämplarna?

"NYSILVER":
Eftersom stämplingen av sådant ("nysilver") ser ut lite hur som helst, och egentligen inte säkert avslöjar det verkliga ursprunget, kan man ofta inte veta vem som tillverkat eller sålt.
Det finns ett antal firmor i Sverige som anges som "nysilvertillverkare", men vars firmanamn eller -stämplar sällan finns på några föremål. Man undrar nästan om det inte finns något bevarat därifrån.
Desto vanligare är det med stämplar från diverse guldsmedsbutiker, som knappast själva tillverkat något.
Av detta kan man sluta sig till att många tillverkare inte salufört sina egna föremål på egen hand, eller i egna butiker, utan helt enkelt uppträder som leverantörer.

Det finns också föremål som de facto sålts av olika guldsmedsbutiker (och liknande), fast de stämplats av kända nysilvertillverkare. GAB är nog det vanligaste exemplet.

Enstaka gånger finner man sådant som bär stämplar från svenska företag samtidigt som någon uppenbarligen utländsk stämpel finns med.
Exempelvis tyska Wellner, ihop med en svensk (återförsäljande) guldsmedsfirma.

Självklart finns det också sådant som är utländskt, fast alla stämplar verkar svenska. Mycket tillverkades för den svenska marknaden.

SILVER:
När det gäller silver, är förhållandet i princip likartat - med den skillnaden att det finns regler och normer, åtminstone för hur de svenska stämplarna ska se ut.
I bästa fall kan man säga att det är aningen enklare (än för "nysilver") att reda ut begreppen - med betoning på "aningen".

Det finns flera faktorer att ta hänsyn till.
Importrestriktioner, specifik importstämpling (1913-1987) och fullmaktsstämpling, exempelvis.

Det har funnits perioder då import varit mer eller mindre otillåten, men det kan vi lämna därhän i denna diskussion, eftersom vi nu koncentrerar oss på perioden efter 1850, cirka.

Import fram till 1913:
Eftersom samma kontrollstämpel ("kattfots-tre-kronor") används för allt, kan man inte härigenom avgöra vad som är importerat.
Åtskilligt kan dock tolkas som utländsk tillverkning genom att det ...
a) finns någon utländsk stämpel med; exempelvis en haltsiffra (t.ex. 830), som vid denna tid inte är påbjuden i Sverige - eller rentav en utländsk tillverkarstämpel.
b) inte finns några andra stämplar alls än "kattfoten" - men detta måste antas vara ytterst sällsynt förekommande.
De svenska stämplarna på detta importerade gods är normalt sett fullständiga, d.v.s. namn-, orts- och årsstämpel, men undantag kan finnas, och skulle då kunna vara en vägledning till att ursprunget är utländskt.

Knekten:s fråga (i Dufva-tråden):
"Det gick alltså - var tillåtet - att före 1913 föra in silverföremål till Sverige som var helt ostämplade?"
Svar: Ja, alltså, det krävdes inga stämplar "fram till gränsen". I den mån stämplar redan fanns, var det ingen som kunde känna till vad varenda tänkbar utländsk stämpel kunde innebära.
Så, stämplat eller ostämplat; kontroll och kontrollstämpling sker vid införandet - varefter det sker en "svensk" stämpling (namn, ort, år) av importör/återförsäljare.

Det är inget problem att finna exempel på svenskstämplade föremål med tillägg av bevisligen utländska stämplar.
Även så stora svenska företag som t.ex. Hallbergs har slagit sina stämplar på eleganta föremål, som vid närmare undersökning befinns ha t.ex. franska stämplar från en exklusiv tillverkare.
Allt är möjligt.
Man ska betänka att fr.o.m. det sena 1800-talet var en mycket stor del av det "svenska" silvret faktiskt importerat - både stort som smått.

Svenska "tillverkar"-stämplar bevisar alltså inte att föremålet att gjort av densamme.

Import 1913-1987:
Nu borde det vara enkelt. Här åtskiljs ju import från inhemsk tillverkning med de olika stämplarna; tre kronor i oval för import, och tre kronor i "kattfot" för inhemskt.

Men det är inte så enkelt! Vi vet att det finns företag som importerat föremål, som likafullt är stämplade helt och hållet som svensktillverkade.
GEWE i Malmö är ett typexempel.
Varför och hur detta kunnat ske är det ingen som säkert vet. En anledning kan vara att man importerat "halvfabrikat" och gjort något tillägg i Sverige. Frågan är hur man fick in silvret (i i princip färdigställt skick) i Sverige, utan att det kontrollstämplades (som import) vid själva införandet?
Väl inne landet finns det inget som säger att det är utländskt. Lämnas det, i övrigt helt stämplat enligt svenska regler, in för kontrollstämpling antas det att tillverkningen är svensk, och det får en vanlig svensk "kattfot". Plus naturligtvis ett S i sexkant fr.o.m. 1913, och därtill en haltsiffra (830 eller 925) fr.o.m. 1974.

Om det inte finns någon ytterligare stämpel, som kan tolkas som utländsk, på detta svenskstämplade gods, går det aldrig att utläsa vem som de facto tillverkat.
Jag tror mig ha sett en dylik utländsk stämpel någon gång, i detta sammanhang (inte hos GEWE, men en annan firma), men kanske det helt enkelt var ett misstag i kontrollstämplingen? Har någon ett exempel på svenskstämplat, icke importstämplat, med en utländsk tillverkar- eller haltstämpel, från tiden 1913-1987?

Att hitta korrekt importstämplade ("tre kronor i oval" + "S") föremål är förstås lätt. Dessa förekommer i alla möjliga varianter.
- Det finns det som inte har några som helst andra stämplar än "tre kronor" och "S".
- En del har någon utländsk stämpel därtill, tillverkare och/eller halt. Ibland beror det på att exportlandet har ett exportstämplingskrav (t.ex. Frankrike).
- En hel massa saknar utländska stämplar, men har en fullständig uppsättning svenska.
- Annat saknar någon av de svenska.
- Somligt har hela uppsättningar av både utländska och svenska stämplar.

Finns det importstämpel är det ju ingen diskussion - föremålet kan inte vara tillverkat av den som satt dit den svenska namnstämpeln.

Import efter 1987:
Ingen ordning på någonting!
Ingen specifik importstämpel längre, och ingen obligatorisk stämpling alls!
Man kan dock förutsätta att väldigt mycket, om inte det mesta, nu är importerat - oavsett hur det eventuellt är stämplat.

Den svenska tillverkning som finns kvar är dock till stora delar fortfarande ordentligt stämplad - åtminstone med tillverkar-, års- och ortsstämpel.
Eftersom kontrollstämpel inte erfordras saknas denna emellanåt.
Man ser en hel del matsilver som är svenskstämplat, men tillverkat i utlandet. En del har en utländsk tillverkarstämpel, men det är inte säkert.
Sstempeln
Medlem
Användarnamn: Sstempeln

Meddelande nummer: 456
Registrerat: 4-2013
Skickat torsdag den 23 oktober 2014 - 17.30:   

Fullmaktsstämpling av svensk tillverkning:
Detta har beskrivits förut, men tycks ideligen falla i glömska!
Från mitten av 1800-talet - i synnerhet från 1870-talet är detta mycket vanligt. Fullmaktsstämplingen förbjöds 1956.
Även "nysilver" har fullmaktsstämplats.
Vad innebär detta begrepp?
Jo, att tillverkaren har fullmakt att stämpla en återförsäljares namnstämpel - naturligtvis på sådant som beställts av och ska levereras till just denne återförsäljare, som ofta är en guldsmedsaffär med en egen registrerad namnstämpel. Många av dem tillverkade väldigt lite själva, och köpte in det mesta.

Det vanligaste exemplet är Guldsmedsaktiebolaget GAB), som dels var mycket stora tillverkare, och dels inte hade egentlig egen försäljningskanal.
Det finns likafullt en hel del GAB-stämplade föremål, men det beror på att inte alla återförsäljare lät fullmaktsstämpla. De butiker som inte hade någon egen tillverkning alls, exempelvis, och därmed ingen registrerad namnstämpel.

Upprepning av en Stavenow-artikel jag skrev in här för flera år sedan:
"... De föllo nästan alla för frestelsen att inköpa sina lager i färdigt skick från fabrikerna i Sverige eller utlandet, och blevo i verkligheten butiksinnehavare i stället för juvelerare eller guldsmeder, som de dock alltjämt älskade att kalla sig. ...
... Silverindustrien, som huvudsakligen fick sitt säte i Stockholm, kom så småningom att förse hela landets guldsmedsaffärer med varor, som utformades och ytbehandlades så, att de skulle giva den köpande allmänheten ett intryck av att vara handgjorda. ...

... Stämpelfrågan ...
...På de industrialster, som inköptes från fabriker i Stockholm ... i stor utsträckning även från Tyskland, placerade dessa sina stämplar, sannolikt i den "lovvärda" avsikten att ingiva allmänheten den tron att de endast förde sina egna tillverkningar.
I allmänhet torde denna stämplingsprocedur ha försiggått och alltjämt försiggå på följande sätt.
En fabrik, som vanligen uteslutande säljer till återförsäljare, för ett flertal modeller, i bästa fall utförda efter ritningar av vid fabriken anställda konstnärer.
Dessa föremål förses med FABRIKENS EGEN minimala stämpel och sändes därefter till Myntverket för kontrollering. När köparna sedan från detta lager förvärvar ett visst antal pjäser slås hans egen stämpel ÖVER tillverkarens, som därmed för framtiden är utplånad.
På beställningssaker anbringas dock redan före kontrollen BESTÄLLARENS stämpel, som FÖRVARAS PÅ FABRIKEN, och är beställaren bosatt i landsorten, sändes arbetet ofta för kontroll på HANS EGEN ORT och förses dessutom med RESPEKTIVE STADS stämpel, detta i avsikt att beställaren själv skall framträda som tillverkare och på så sätt påverka lokalpatriotismen.

Tack vare dessa egendomliga förhållanden är det nu, med undantag för vissa praktpjäser utförda hos de större guldsmedsfirmorna i Stockholm, absolut uteslutet att rekonstruera den svenska guldsmedskonsten under 1800-talets senare hälft och 1900-talets början. ...
... Dessa omständigheter ... mycket allvarligare vad det utländska godset angår. Att de i allmänhet från Tyskland importerade undermåliga produkterna stämplas i Sverige, i vanliga fall förutom med kontrollstämpel även med mästare-, årsbokstav och stadsstämpel och att i en oändlig mängd fall köparen lurats härav har även undertecknad en dyrköpt erfarenhet av. ..."


Som sagt; när det gäller svenskstämplade föremål t.o.m. 1956: Glöm "tillverkad av", och säg "såld av" - i fler fall än man helst vill veta!
I alla fall om inte stämpeln säger "GAB", för då borde man väl kunna lita på att de själva tillverkat, eller ...?
Frågar
Oregistrerad gäst
Skickat torsdag den 23 oktober 2014 - 19.54:   

Myntverket för kontrollering?
Var det dom som kontrollstämplade alstren?
Det är alltså fel att Statens provningsanstalt hade uppdraget.
Janne
Medlem
Användarnamn: Janne

Meddelande nummer: 688
Registrerat: 8-2009
Skickat torsdag den 23 oktober 2014 - 21.12:   

1910-1972 ansvarde Mynt- och justeringsverket (egentligen Kungl. Mynt- och justeringsverket) för kontrollen av ädelmetallarbeten, före 1910 var det Kontrollverket som inrättades 1752. 1971 beslöt riksdagen att lokalisera Statens Provningsanstalt till Borås och från 1972 övertar de uppgiften att probera och kontrollstämpla guld-, silver- och platina.
Sstempeln
Medlem
Användarnamn: Sstempeln

Meddelande nummer: 457
Registrerat: 4-2013
Skickat fredag den 24 oktober 2014 - 12.18:   

Just så!

Vad som bör tydliggöras i fråga om fullmaktsstämplingen är själva överstämplingen.
För det mesta är det gjort så att det inte syns, och då anar man förstås inte att namnstämpeln inte alls är liktydigt med tillverkaren.
Då och då har emellertid stämplarna hamnat så att man kan se två stämplar på varandra. Ett sådant exempel är det i en annan tråd aktuella A.G. Dufva-föremålet.
I "lyckliga" fall kan man t.o.m. ana vilka bokstäver det är. Det var inte alltid ursprungsstämpeln var så "minimal" som Stavenow skrev.

Jag har flera exempel där man kan vara ganska säker på GAB:s stämpel under en annan namnstämpel. Det gäller även guldsmedsfirmor som man kanske inte i första hand skulle misstänka sysslat med dylikt, då de haft en omfattande egen tillverkning.

Ibland kan man även se att t.ex. ortsstämpeln är överstämplad. Det passar också in i förfaringssättet, som beskrivits ovan.
Under ortsstämpeln för den aktuella "försäljaren" finns kanske Stockholms S:t Erik.

Vi har haft uppe något exempel där man funderat kring en eventuell omstämpling p.g.a. reparation eller omarbetning av ett föremål - men det kan lika gärna vara en ren fullmaktsstämpling.

Ett annat sätt att avgöra att något måste vara tillverkat av någon annan än den som stämplat, kan vara att föremålet är exakt likadant som sådana med helt andra tillverkares namnstämplar.
Har man tur (och material samt ork) kan man ibland hitta modellen avbildad i någon tillverkares katalog - kanske rentav en utländsk katalog.

Ibland vet man inte riktigt vad man ska tro.
Riktigt kända silversmeder, med exklusiv handtillverkning, sysslade väl knappast med att saluföra andras maskintillverkade föremål?
Det ska jag heller inte påstå, men det förekommer i varje fall offerter från t.ex. tyska silvervarufabriker, som önskade leverera, skickade bilder, och angav priser och leveransvillkor.
Jag har några sådana offerter (i original), men vet självklart inte vad resultatet blev, och därför ska heller ingen nämnas vid namn.