Startsidan för AntikPrat !

AntikPrat » Silver, guld, tenn & ädelstenar » MJuF sovjetisk stämpel 1927-1946  

Författare Meddelande
Sstempeln
Medlem
Användarnamn: Sstempeln

Meddelande nummer: 685
Registrerat: 4-2013
Skickat söndag den 31 maj 2015 - 15.27:   

Det är inte så vanligt med sovjetiska föremål från tiden efter 1917.
Vi har tidigare haft diskussioner om den tidens stämplar, och vi vet att man behöll samma system (från 1908) till 1927.
I den mån några silverföremål tillverkades 1917-1927 så är det säkert svårt att av utseendet avgöra om det handlar om tiden före eller efter 1917.

Sedan har vi då tiden efter 1927, med de nya, verkligt sovjetiska stämplarna.
Det är inte alltid så enkelt att skilja dessa åt.
Är det 1927-1947, 1947-1954, eller 1954-1959.
Några mängder av föremål blev det nog inte - särskilt inte under kriget.
De små kännetecknen för stämpelorterna är svåra att urskilja, och dessutom är det inte samma tecken/bokstäver för samma orter hela tiden 1927-1959.

På ett antal bestick har jag i alla fall tolkat stämplarna som att det måste handla om dem tidigaste perioden, 1927-1947.
Dessvärre är alla stämplar precis lika dåligt slagna, och knappt läsliga ens med lupp. Detta är det bästa som går att åstadkomma:

sovjet 1927

Från vänster:
1. Den runda stämpeln med hammaren/arbetaren. Utan tvivel är där en punkt nere till vänster under hammaren.
2. Den ovala med talet 875, samma hammare/arbetare, och "Delta".
3. De ryska bokstäverna för M Ju F.

Punktens placering och "Delta" betyder Moskva.
Jag hittar också att "M Ju F" står för "Moskovskaja Juvelirno Fabrika" (eller "Juvelirnaja Fabrika, Moskva"), och använts just 1927-1946.

Jag kan inte låta bli att fundera på vem som den tiden köpte/fick sådant?

Har någon (Qrts, Volcano, xxx) några synpunkter på stämplarna - eller håller ni med om min attribuering?
Volcano
Medlem
Användarnamn: Volcano

Meddelande nummer: 384
Registrerat: 9-2009
Skickat måndag den 1 juni 2015 - 17.15:   

Tid och plats stämmer, däremot är fabriksstämplen hart när oläslig. Det kan gärna vara den fabrik Sstempeln nämner.

Vem köpte silver i Sovjet? Antagligen inte många, något större utrymme för lyxkonsumtion fanns inte (”tre arbetare gjorde två mans jobb för en lön”). Vad som tillverkades var smärre bordssilver, knappast större föremål. Bordssilver hade också en lågpriskonkurrent, sk I-O MET, dvs juvelerarmetall, som var en nickellegering, blank, men långt ifrån silver.

Tillverkningen organiserarades storskaligt i s.k. all-unionföretag som tillverkade för hela federationen. Lätta maskinpressade saltkar gjordes i Tallinn, tillhörande saltskedar gjordes i Leningrad, lite tyngre saltkar gjordes i Riga etc. Moskva Juwellira Fabrik ytterligare två modeller etc. Var och en av anläggningarna fick en sats gjutformar och verktyg som producerade vad som skulle passa alla, från Vladivostok till Kaliningrad.

Två modeller från Moskva, båda från Moskvas Juvellerar- och klockfabrik 1955, inga tungviktare, 9 resp 25 gram.



Volcano
Medlem
Användarnamn: Volcano

Meddelande nummer: 385
Registrerat: 9-2009
Skickat måndag den 1 juni 2015 - 17.31:   

Tallinn hade två fabriker för saltkar, med var sin gjutform och press. Den ena gjorde en svagt utåtvänd form med klassisk bård, en variant på ”löpande hund”, vikt 40 gram förgylld insida och fanns också i en lyxvariant om 916/000 silver, då motsvarande ryska 88 zolotniki. Tallinns juvellerarfabrik hade en metallpress för tunn silverplåt som gjorde en lättviktsvariant på tre fötter, vikt 13 gram, i massproduktion.

Volcano
Medlem
Användarnamn: Volcano

Meddelande nummer: 386
Registrerat: 9-2009
Skickat måndag den 1 juni 2015 - 17.43:   

Riga fick i de sovjetiska 5-årsplanerna förtroendet att tillverka saltkar i en enkel skålform men med inte mindre än tre olika bårder vid brättet, löpande hund, lagerkrans och en fantasibård, vikt 19 gram. Tillverkningen av denna klassiker pågick perioden 1953-68.

Volcano
Medlem
Användarnamn: Volcano

Meddelande nummer: 387
Registrerat: 9-2009
Skickat måndag den 1 juni 2015 - 17.57:   

Men saltskedarna då? Samma sak där, de enkla med en cirlkuär skopa och pålödd silvertråd överst böjd i vinkel gjordes på ovannämnd Tallinns juvellerarfabrik. Men här kommer en annan spelare in. Leningrad hade inte fått någon tilldelning i saltkarsindustrin, och därför fick Leningrads juvellerar- och klockfabrik (senare namnändrad till produktionskombinat ”Ryska skatter”) under ca 3 decennier göra den klassiska saltskeden, som egentligen inte passar till någor av saltkaren. Silver 875/000, förgyllt, och med kluttar av cloissonneemalj på skaftet i turkos, grönt, ultramarin, rött och kobolt. Vikt 3 gram.

En serie om 6 skedar, de första paret 50-tal, sen 60- resp 70-tal.


Volcano
Medlem
Användarnamn: Volcano

Meddelande nummer: 388
Registrerat: 9-2009
Skickat måndag den 1 juni 2015 - 18.14:   

SStempeln frågar efter vilka som köpte/fick dessa små silverprydnader för middagsbordet. Allt det som hitills visats var sannolikt sånt som åtminstone de rimligt avlönade hade möjlighet att köpa.

Vad som emellertid antagligen var en gåva, och då kanske till ombuden på kommunistparitets kongress någon gång på 50-talet, och som visades på den permanenta utställningen i många städer, är saltskeden med de gjutna bokstäverna V D N Ch (i latinsk transkription)att utläsas som "Utställning över Framstegen i Folkets Ekonomi"

Volcano
Medlem
Användarnamn: Volcano

Meddelande nummer: 389
Registrerat: 9-2009
Skickat måndag den 1 juni 2015 - 18.37:   

Under sovjettiden gjordes massor av fabrikstillverkat bordssilver, men knappast i hela serviser, det hade få råd med, men hel- och halvdussin av kaffeskedar är inte sällsynta. Men, därutöver finns det mängder av minnesskedar, äggskedar, teskedar, släta, i niello, stundtals emaljerade. Ofta styckevis som singulära gåvoskedar. Designen är mestadels ointressant, slätt maskintillverkat, med primitiva floralmänster, men kanske lite kitschigt i dagens smak.

En pjäs kan jag inte undvika visa, antagligen en gåva från en i nomenklaturan till en annan, ett saltkar i tungvikt med sked i brutalmodernism eller konkretivism, absolut smaklöst. Funktionalism är det inte, saltskeden har helt fel balans, och saltkaret är så tungt att man måste lyfta det i sitt öra.

Riga juvellerarfabrik 1965, förgyllt innanmäte, förgylld skopa på saltskeden, saltkarets vikt 46 gram, ej i originaletui.

Qrts
Medlem
Användarnamn: Qrts

Meddelande nummer: 3082
Registrerat: 8-2009
Skickat tisdag den 2 juni 2015 - 13.36:   

Jag är enig, men ett litet tillägg bör göras. Den ovala stämpeln med androiden med släggan på axeln används bara till 1954, efter det erätts den med spatelstämpeln (lopatki). Den används till 1958. Så kommer stjärnan. Se sida 57 i Troepolskaja.
Sstempeln
Medlem
Användarnamn: Sstempeln

Meddelande nummer: 718
Registrerat: 4-2013
Skickat tisdag den 2 juni 2015 - 14.04:   

Ja, det är riktigt - när det gäller just den ovala stämpeln, som jag råkade ha i min stämpelbild här ovanför.
1954-1958 hade den inte kunnat passa, men väl perioden före. Om man inte kunnat tyda tillverkarstämpeln ...

När jag skrev att det var svårt ibland med de tre olika perioderna, tänkte jag mest på att en del av de andra stämplarna ser lika ut hela tiden.
T.ex. den runda med de små prickarna, och den spatelformade.