Startsidan för AntikPrat !

AntikPrat » Silver, guld, tenn & ädelstenar » Det”ryska” i ryskt silversmide  

Författare Meddelande
Volcano
Medlem
Användarnamn: Volcano

Meddelande nummer: 394
Registrerat: 9-2009
Skickat tisdag den 9 juni 2015 - 1.48:   

Del 1.

Om nu Antikprat imploderar efter midsommar, så är nog mångas förväntan att fram till dess: - Antikprat expanderar nu - kumulativt. Särskilt här på Silver och guld mm samlas nu styrkorna för att testamentera observationer, frågor, slutsummeringar, fortsättning på tidigare silverutredningar, svar, svar och mera svar. Här visas nu silver vi inte sett förr... nya stämplar... ny kunskap, ny nyfikenhet. Och återigen nya frågor, som ingen annanstans än på Ap kan få kunniga, rejäla, ibland prövande – rentav sökande – svar, men alltid närmare lösningen än vad något museum eller antikhandlare kan komma med. Allt detta bör sparas för framtiden.

Volcano, för sin del, tänker illustrera och kommentera lite genuint ryskt silver. Ämnet kommer upp på Ap från tid till annan, och varför inte en exposé och ansats till exemplifierad stilhistorisk summering?

Först då lite – och kanske tröttande - stilhistoriskt. Peter den store flyttade 1705 huvudstaden från Moskva till St Petersburg, det efteraktade fönstret mot väster och med det import av allt västereuropeiskt, franska ideal, holländska skeppsbyggare, italienska arkitekter, svenska timmermän som krigsfångar att bygga tornet på St Paulsfästningen, silversmederna från det gamla svenska Narva. Ryssland, som inte upplevt renässansen eller upplysningstiden, kopierade alla stilideal från väst – lätt försenat, sådär ett kvartssekel år efteråt – och så pågick det.

Reaktionen kom i nationalistisk anda, som på flera håll i Europa, och i Ryssland förhållandevis tidigt. Feodor Solntsev sändes ut från konstakademien i St P med tsarens stöd och publicerade sex volymer 1849-53 ”Antikviteter i ryska riket”. Folkkonst, textilier, snideri, resultat från arkeologiska utgrävningar, kyrkokonst och ornamentik, och också folkliga rester av symbolik från förkristen tid samlades i 500 planscher. Det blev startskottet för vad som kallades för neo-russkii stihl (ofta av auktionsfirmor kallat för old russian style – båda har fog för sig).
Volcano
Medlem
Användarnamn: Volcano

Meddelande nummer: 395
Registrerat: 9-2009
Skickat tisdag den 9 juni 2015 - 1.55:   

Del 2.

I silverkonsten blev Sazikow pionjär i att 1851 ta upp Solnstsevs tradition med världsutställningen i Chrystal Palace i London, silversmeden Ovchinnikov kom straxt därefter. Formerna gick tillbaka till folkkonsten och dess föremål, ornamentiken en helt annan än den klassicerande, nu kom plogbillsmönster, sågtand, izba-gavlar (ornamenterade stockvirkeshus) och hedniska symboler som häst för styrka, sol för skörd, tuppar för fertilitet m fl.

Och föremålen, det är redan sagt, gestaltades ur de ursprungliga snidade i trä: - kåsor, supkoppar (charka), bröllopsskålar (bratina), saltstolar, snusdosor.
Denna tråd, så länge orken räcker, kommer att försöka visa lite av varje av det som rimligen är genuint ”ryskt” i dess silverkonst. Varför inte starta redan på 1700.talet?

Charka, utan öra, det var det vanliga för supkopparna på 1700-talet. Cirkulär, nätt skål med godronnerat underliv på konisk fot, krönt av åttkantigt brätte med stiliserat växtmotiv. Moskva 1756, silversmed Gregorij Ivanov Sebrerennikov (1745-59), kontrollmästare Michail Borochnikov (1745-59).

Sen lär komma mera, var eller varannan dag.








Staffankvist
Medlem
Användarnamn: Staffankvist

Meddelande nummer: 50
Registrerat: 2-2010
Skickat tisdag den 9 juni 2015 - 9.47:   

Hej
Tack.
Mycket intressant.
Tycker
Staffan
Volcano
Medlem
Användarnamn: Volcano

Meddelande nummer: 398
Registrerat: 9-2009
Skickat onsdag den 10 juni 2015 - 0.08:   

Del 4

Åtskilliga silversmeder i Moskva tog upp den ryska ornamentiken i detaljer. Man införde ornament som plogbillen, formen från fjälltakstäckning på kyrkor (dognose), sågtandsmönster och andra geometriserande bårder och former.

Charka (supkopp) med öra, på cirkulär konisk foringt, geometriserande mönster på livet och, i stilkontrast, floralt utformat öra. Funktion, formspråk och ornamentik, allt i neo-russkii stihl. Förgylld inuti. Olga Filipovna Muhina (stämplar OM), Moskva 1895, kontrollmästare Anatoly Appolonovich Archibachev.






Stämpelexercis: På helbilden syns i örats nederdel kontollmästarens cirkulära sekundärstämpel (då med St Göran och draken). På öronbilden - motsatt sida - åter samma sekundärstämpel med smedstämpeln OM, pålödda delar skulle också kontollstämplas. Lite överskottstämpling på örat kan man säga.
Bilden på botten visar riktigt kontrollmästarens sekundärstämpel och OM på den lödda fotringen. Men den centrerade stämpeln på botten, är det inte 875, rabota och deltatecknet för Moskva, en stämpel som användes 1927-46? Förfalskning? Nej, men en återstämpling senare för försäljning eller pantsättning av föremålet. Vi får leta mera. Den fullständiga kontrollstämplen med initialer årtal och smedstämpeln finner vi överraskningsvis högt på livet, rakt i motsats där den brukar sitta på botten. Ryska stämplar är logiska, men stundtals labyrintiska.
Volcano
Medlem
Användarnamn: Volcano

Meddelande nummer: 401
Registrerat: 9-2009
Skickat onsdag den 10 juni 2015 - 22.03:   

Del 5.

Innan vi fortsätter en lätt precisering. Med karaktäristisk ”ryskt” menar man ibland tekniker som niellosvärning av silver, eller emaljerade föremål. Så inte här, vi talar inte om tekniker utan snarare om gestaltning, stilddrag och ornamentik, på genuint, oöverdraget, silver.
Saltkar gjordes i alla modeller, kopior av engelsk 1700-tal, rundbukiga, på kulfötter, med fotring, på högfot, alla sorter. En typ som är lite genuin är den upprätta, lågt huggna konen, en typisk Moskvaföreteelse men senare lanserad i St P.

Två saltkar, den vänstra tung plåt med lödd botten, förgyllt inre. Karl (Kirill) Albrecht, St P 1881, kontrollmästare Alexander van-der-Flies.

Den högra, ovanligtvis, träckad i silverplåt i ett stycke och omvikt till konform, sen graverad. Smed Ivan Raspopov, Moskva 1886, kontrollmästare Alexander Romanov.









Sen ett vackert par i trompe l'oeil, att vilseleda ögat, i imiterad flätad björknäver. Detta är mycket ryskt, att salutera tidigare trähantverk med utstuderat naturalistiska silveralster. Silversmed den till namn oidintifierade FR (i latinsk transkribering), kontrollstämplad St P 1882-88. Lödd botten, förgyllning inuti.


Alla med tre fötter i omvänd trappgavel, typiskt ryskt, nr två med lite tillagt våglinjespel. Märk att alla är förgyllda, dvs de är inte avsedda att ha glasinsats, saltet direkt i karet. Utan förgyllning svärtas silvret stark, men så alltså inte här.
Volcano
Medlem
Användarnamn: Volcano

Meddelande nummer: 404
Registrerat: 9-2009
Skickat torsdag den 11 juni 2015 - 22.32:   

Det är ont om kommentarer till den ryska utställningen här på Ap. Är det inte ryskt nog?

Ornamentiken i ”neo-russki stihl” tog fasta på allmogens trä- och textilkonst. Ett nästan emblematiskt motivval är den ryska timmerstugans (izba) gavel, återgiven i silverkonst som gjutformer, repousse, sicklad eller som gravyr. På alla tänkbara föremål.

En sked som bara skriker ryskt, tesked med päronformad skål, spiralvridet skaft med knopp och tip. Matriona Andreeva Andreevna (1894-1904), kontrollstämpel i Moskva 1889-1908.




Gravyr på baksidan skeden, en gavel på en izba, sågtandsmönster, och s k ”handdukar” som förlänger gavlarnas vindskivor. Lite fantasimönster därtill.




Sockerskål med hänkel på kulfötter, man kan på ljusårs avstånd gissa ryskt. Ivan Prokofviev, Moskva 1894, kontrollmästare Archibavski Apollonovich. Gravyren? En izba-gavel, som på sidorna breder ut sig i floralt motiv, den ryska blomträdgården.












Och nu, fulländningens uttryck. Salttron, eller saltstol, med uppfällbart lock som stolsits, saltet förvarades under. Tung, nära 2 hekto, och 13 cm hög, definitivt ett kostbart presentföremål. Vad ser vi då?



Jo, en solklar gavel i liggande timmerkonstrurktion med spröjsade fönster. Bästa vyn är från baksidan, som är helt symmertisk med framsidan.



I ändarna av vindskivorna solhjul, och i förlängningen ”handdukar”, här som tornen i schackspel. Solhjul vid takåsen och två hästar som reser nackarna åt varsitt håll. Allt hedniska förkristna symboler. Detaljrikt ornamenterade fönsterfoder, precis som de verkliga förebilderna. Ett mästerverk i att förena stark symbolism med klart igenkännbara drag av rysk naturalism. Gravyr/cilisering av lock i klassiskt geometriserande mönster, löpande hund och tandsnitt, blandat med urrysk ornamentik. Foten, då i liggande timmer, med trappfötter och rysk ornamentik. Ett mästerstycke i silverhantverk.


Alexander Fuld, Moskva 1882, kontrollmästare A K. Stämplar på botten, lock och stolsida.




Volcano
Medlem
Användarnamn: Volcano

Meddelande nummer: 405
Registrerat: 9-2009
Skickat torsdag den 11 juni 2015 - 22.35:   

Saltstolen i helbild, som försvann i Del 5.



Konstnovisen
Medlem
Användarnamn: Konstnovisen

Meddelande nummer: 736
Registrerat: 9-2013
Skickat fredag den 12 juni 2015 - 0.12:   

En grandios exposé! Tack för den tydliga analysen av det typiskt ryska! :-)
AB
Oregistrerad gäst
Skickat fredag den 12 juni 2015 - 0.12:   

:-) Volcano :-)

Kanske fler än bara jag som är "stum" av beundran.
Sstempeln
Medlem
Användarnamn: Sstempeln

Meddelande nummer: 788
Registrerat: 4-2013
Skickat fredag den 12 juni 2015 - 11.00:   

Kommentarer?
Ja, vad ska man säga annat än att det alltid är mycket trevligt att se på olika föremål, och deras stämplar.
För en gångs skull har jag varit mest engagerad i att göra egna trådar, i stället för att bara kommentera frågor, så tiden räcker inte riktigt till ...

Jag tittar gärna på mera!
Volcano
Medlem
Användarnamn: Volcano

Meddelande nummer: 406
Registrerat: 9-2009
Skickat fredag den 12 juni 2015 - 22.03:   

Del 6
Kaffekopp i silver, det kan väl inte vara ryskt, - det är väl leksaker för ”noveaux riche”, i Frankrike, Tyskland? Jo, det förekom, och märkligt nog fortsatte detta sortiment under sovjettiden, men ointressantare.


Här ett exempel på en present/minnseskopp, ornamenterad av den mästerlige Alexander Fuld.
Koppen på hög fot, med ett stabilt rätvinkligt öra med ryska detaljer. På koppen bårder i tre nivåer, högt på brättet, på midjan och nära fotavslutningen. Varianter på tandsnittsdekor, mittbården med svällande, trumpetformade kronor/vaser. Insida. övre bård, mellambård och hela foten förgyllda.




Kartusch med krona på motsatt sida örat.





Fatet i perfekt symmetri med koppen med samma mönster som på koppen i omgångar radiellt från centrum.




Alexander Fuld 1879, Moskva, kontrollstämplad av AK. Stämplar på brättet, botten och örat på koppen, fatet på undersidan. Senare gåvo/minnesgravyr 1889.




Det var kanske allt för den här gången, frenesin och orken inför finalen på Antikprat har ju också gränser.....

Måtte nu all den lärdom som finns i detta ämne Silver och guld kunna sparas för eftervärlden.....
Volcano
Medlem
Användarnamn: Volcano

Meddelande nummer: 407
Registrerat: 9-2009
Skickat söndag den 14 juni 2015 - 2.00:   

Del 7, Bonusrapport

Jag har utlovat att söka spåra det genuint ”ryska” i ryskt silver. En resa som knyter an till neo-nationalistisk stil, som anknyter till motsvarigheter i övriga Europas länder, Svenska Slöjdförenigen och andra liknande, både här och där. Det puristiska, det som springer ur allmogens konst, folklore och dess symbolik och ornamentik. Detta är visat, om än i delar, men ändå typiskt ”ryskt”.


Det som då är utelämnat är importerade stilarter, också tekniker som ofta förknippas med ryskt, - niello, kaukasussilver, emaljering, filigran mm. Emaljering, och då i synnerhet cloisonneteknik (cellemalj) innebar en vulgarisering av de traditionella silvrets textur och uttryck. Tekniken innebar en fragmentarisering av ytan, med partikulärt indelad ornamentik av blommor och växter som inte hörde hemma i föremålets formspråk eller gestalt. Det blir eklektiskt och inte sällan vulgärt. Som att doppa en svensk empriebägare i strössel – hur mycket vackrare blir det?

Men, här måste jag slutligen falla till föga, kan inte undvika en fusion mellan urryskt föremål, traditionell gestaltning och det sena 1800-talets faiblesse för överdekorering, en saltstol.



Tung, hög 12 cm, kubformad bas med bred och hög rygg. Hel överdragen av cloisonneemalj, med bårder omslutande växt- och blommotiv på alla sidor. Emaljfärgerna är i skalan kobolt, ultramarin, turkos, grönt, karmosinrött och vitt. Silverhalten är högre än normalt, 88 zolitniki, jämfört med den vanliga 84, något som bara användes för mer betydande emaljföremål. Men, ändå skäligen ointressant.

Eller inte......., vad ser vi för motiv i ryggen? Naturlitvis, en izba, den ryska timmerstugan, och som reser takstolarna över gaveln också över mittåsen. Gaveln har två motstående skyddsväsen, tuppar med röda kammar, och med fjäderbädden böljande efter taklutningen, de vita vingarna längst ner. En hednisk fruktbarhetssymbol, möjligen var saltstolen en bröllopsgåva.





Än märkligare, stolsryggen har en kartusch med den mest avancerade emaljtekniken, plique-a-jour. Helt transparent emalj, som glas, ett fönster mellan smala trådar. Mycket ovanligt, och stilmässigt inte hemmahörande alls med traditionsföremål i neo-russki stihl.



Man kan säga att här har utvecklingen formmässigt gått i fyra steg, från trä till gestaltning i silver med traditionell symbolik, till pålägg av anonym blomsteremaljering, och slutligen till ett hopkok av allt detta med två emaljtekniker, och ändå återkomst till ursymboliken, den gamla timmerstugan med sagoväsen.


Silvermed Pjotr Rykovsky, Moskva, 1887, silverhalt 88 zolotniki, kontrollmästare Alexander Romanov.






OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO


Tack, adjö för mig, inga ytterligare långa utläggningar på Antikprat kan mer förväntas från Volcano. Jag har under många, många år haft mycket glädje av att hämta åtskilligt livselixir ur denna källa, trolldrycken som heter ”argentum vitalis omni tempi”. Och hoppas att då också reciprokt kunnat bidra med något till andras nöje och vetande.