Startsidan för AntikPrat !

AntikPrat » Silver, guld, tenn & ädelstenar » Ode till Antikprats okrönta drottning Christina  

Författare Meddelande
Volcano
Medlem
Användarnamn: Volcano

Meddelande nummer: 396
Registrerat: 9-2009
Skickat tisdag den 9 juni 2015 - 16.46:   

Christina, Din like står knappast att finna
i svensk kultur och historiska ting,
Antikviteter fått ljus mot epokernas hinna,
efter din abdikation: - straxt ingenting.

Din gärning må speglas i perpektiv,
Din föregångare, drottning med vidsyn och klokskap
höll andens låga och känsla vid liv.
Rustade landet för sinnlighet, lärdom och tankar.
Hennes avsikt att lyfta vår allmoges brottning
med mylla och stenjord till sinnlig nivå,
en sån sak sker inte helt apropå.
inte utan Christina, vår okrönat drottning!
Utan Antikprat - vi till dödskuggan vankar,
ska antikfaschinerade nu bli till boskap?

Ensam är svag, men tvenne är stark,
vid din sida stått Hertig Thomas beredd,
Din vapendragare, som av Dig blivit ledd,
att så, och sen skörda, förr obruten mark.
Nu till er båda, vi blåser apell:
Ni är värda ett pris från bankiren Nobel !
Gilla
Oregistrerad gäst
Skickat tisdag den 9 juni 2015 - 19.38:   

Vart hittar jag "Gilla-knappen"? __ __ __ __
Les
Medlem
Användarnamn: Les

Meddelande nummer: 3995
Registrerat: 9-2009
Skickat tisdag den 9 juni 2015 - 20.39:   

Det här var kanske inte villandens sång, men dess skönt quadna ode. Det får Christina skriva ut för att titta på kulna vinterkvällar när hon känner saknaden efter administratörens trägna arbete.
Sstempeln
Medlem
Användarnamn: Sstempeln

Meddelande nummer: 778
Registrerat: 4-2013
Skickat tisdag den 9 juni 2015 - 22.53:   

Kanske inte just villandens sång, men det var förvillande likt något som jag inte i hastigheten finner ord för.
Oavsett versmått och rimfläta (kan det vara en eruptiv hexadinisk blankverstroké), så lyfter jag på min fyrkantiga hatt för att elden skall hållas vid liv i kratern.
Les
Medlem
Användarnamn: Les

Meddelande nummer: 3996
Registrerat: 9-2009
Skickat tisdag den 9 juni 2015 - 23.10:   

Väldigt vad poetiska ni blev. Bara det nu hjälpte lite grand, så att vi åtminstone fick behålla vårt lufthål, Silver med följe. En nåd att stilla bedja om!
Sstempeln
Medlem
Användarnamn: Sstempeln

Meddelande nummer: 781
Registrerat: 4-2013
Skickat tisdag den 9 juni 2015 - 23.29:   

Jag kan ge ett enda råd
man kan stoppa hela pratet
utom spalt för denna tråd
därmed krymper vi på tjatet
Les
Medlem
Användarnamn: Les

Meddelande nummer: 3997
Registrerat: 9-2009
Skickat onsdag den 10 juni 2015 - 0.05:   

:-O :-O
Volcano
Medlem
Användarnamn: Volcano

Meddelande nummer: 399
Registrerat: 9-2009
Skickat onsdag den 10 juni 2015 - 0.12:   

Om nu herr Nobel inte lyssnar till sången
från himlars och antikskarans värld
och i bedjanden från fysikprofessorer knappt håller stången
om han inte förstår, om han inte kan?
Då står runt Christinas hus, hem och härd,
en skara av röster, lovsjunger och prisar,
den tänkta medalj uti guld Du småningon vann,
för all vad Du gjort, för allt Du är värd.
Sen länge oss gyllene vägen Du visar.

En härskara röster,
från väster till öster,
besjunger vår Drottning som snart stiger ned,
från tronen, och nu lätt beslöjad;
drar tillbaka sitt trollspö, en silversked,
Men, vägen framåt, och bakåt, blev röjad.


Den skara som nu ger sin hyllning är många;
Tusenden som inte i diktform går fånga,
Kören, en fler –, en månghövdad skara
Sstempeln, LES, Kha, många, många,
AB och Juke, Henke med flera,
till dessa kan flera måttlöst addera,
Qrts, och alla, hur ska vi spara -
den skönsta av sånger vi kan deklamera:
Antikprats eviga gåva till alla;
ropen på evighet jorden över nu skalla !
Längst bort i kören en låghalt soprano,
som straxt, med Antikprat, begravs som Volcano.
Sstempeln
Medlem
Användarnamn: Sstempeln

Meddelande nummer: 782
Registrerat: 4-2013
Skickat onsdag den 10 juni 2015 - 10.14:   

På tal om rim; det ska bli intressant att se vem som lyckas klämma in det allra sista inlägget, och vad det sista ordet blir, när AP stänger entrédörren.

Jag kommer osökt att tänka på äldre tiders poesiböcker. Åtminstone i vissa kretsar tycks skolflickorna ha gillat att hålla sig med s.k. poesiböcker, där deras kamrater och vänner skrev, och ibland tecknade, små minnen - företrädesvis på vers.
Ett par generationer tillbaka, i tant Brittas bok, gjordes följande försök:

Greta, på sista sidan i boken, trots att alla föregående sidor ännu inte var fyllda:
"Sist i boken vill jag stå,
främst bland vännerna ändå"
.

Trodde hon ja! Men nästa fann på råd ...

Anna, på själva pärmen:
"Greta trodde hon var sist,
tror att ingen henne härmar,
men det går, jag kan helt visst,
skriva uppå bokens pärmar.
Här förblir jag också vän,
boken lever länge än!"
Sstempeln
Medlem
Användarnamn: Sstempeln

Meddelande nummer: 783
Registrerat: 4-2013
Skickat onsdag den 10 juni 2015 - 10.42:   

När vi gjorde texten högst upp i A P:s land,
där uppe ibland raderna i Blekingsolens brand,
där mötte vi en admin en kväll när vi tog en chans.
Hon var sötast utav alla, ja, den sötaste som fanns.

Åh, Christina, Karlskrona-fina,
får vi smeka din kind, får vi kyssa din leende mun?
Åh, Christina, vår egen queena,
om vi håller din hand,
om vi viskar ditt namn, kan du stanna en stund?
Åh, Christina, åh, Christina, kan du bli kvar,
vårt hjärta står i brand.

Jag minns så väl den gången vi möttes du och jag,
vi APa hela kvällen, vi APade så bra.
Du bar en riktig börda, å en koll så vit som snö.
Jag blir så tvär och galen, du sa att A P nu ska dö.

Åh, Christina, från Bleking fina…
Åh, Christina, du söta du fina, vill du bli kvar,
vårt hjärta står i brand.
Volcano
Medlem
Användarnamn: Volcano

Meddelande nummer: 402
Registrerat: 9-2009
Skickat onsdag den 10 juni 2015 - 22.11:   

Sstempeln har tidigare, och i förbigående, kommenterat Volcanos försök till rimmad vers. Hans ingripande var lika klargörande som omistligt. När nu lyriken fått fler fötter så må ändå tillstås att Sstempelns versmått är vare sig alexandriner, hexameter, antiksonett eller någonting annat känt rimbruk. Helt enkelt en ny, staccatoliknande - på samma gång både bunden och fri versform - tidigare aldrig skådad. Genren däremot är kristallklar: - panegyrik.

Föremålet för hyllningen, drottning Christina, förutsätts dock vara både obesvärad och lätt smickrad. Det tycker vi hon ska vara.
Les
Medlem
Användarnamn: Les

Meddelande nummer: 4000
Registrerat: 9-2009
Skickat onsdag den 10 juni 2015 - 22.52:   

Och förhoppningsvis lätt road........
Sstempeln
Medlem
Användarnamn: Sstempeln

Meddelande nummer: 784
Registrerat: 4-2013
Skickat onsdag den 10 juni 2015 - 23.23:   

...och i rättvisans namn ska vi, med avseende på min text kl. 10.42, säga att melodin är knyckt från en herr Rune Wallebom.
Jag hittade en text som jag bara ändrade bara lite i.
Ursprunget sägs vara från 1966, och lär ha populariserats av de för somliga helt okända "Sven-Ingvars".
Volcano
Medlem
Användarnamn: Volcano

Meddelande nummer: 403
Registrerat: 9-2009
Skickat onsdag den 10 juni 2015 - 23.53:   

Allt är nu förklarat. Sstempeln lånar sig till att skämta, något som aldrig skulle falla Volcano in, han är en allvarets och kontemplationens man. Herrar poeter Rune Wallbom och Sven Ingvar, vilka de nu är, borde vara tacksamma för Sstempelns parafras nu förädlats till ett viktigt sammanhang.

Inte desto mindre kvarstår en önskan. Christina är värd originallyrik, situations- och tidsgiltig , och därmed odödlig.