Startsidan för AntikPrat !

AntikPrat » Frimärken & mynt » Harald Blåtand?? » Arkivera tills 2014-september-13  

Författare Meddelande
AnkeBorg
Oregistrerad gäst
Skickat fredag den 12 september 2014 - 21.20:   

Mynt användes i Sverige långt innan vi tillverkade några egna.
De första mynt som vi använde var alltså utländska.

De äldsta var romerska: dels silvermyntet denarer, från tiden fram till c.:a år 220, dels guldmynten aureus och solidus.
På 800-talet kom en stor mängd arabiska silvermynt till Sverige, dirheimer.
De flesta av dessa har påträffats på Gotland.

Under slutet av 900-talet hade vi ett inflöde av även tyska och engelska mynt: pfennige respektive pennies.
http://www.bgf.nu/historia/6/mynt.html#1



Romerska silverdenarer nådde Norden under 200-talet. Ca 7700 romerska silvermynt har påträffats i Sverige - varav ca 6000 på Gotland.

Införseln av föremål från det romerska riket berodde dels på kontakter med goterna vid svartahavsområdet dels på handel och soldattjänst i främmande länder. De många mynten och skatterna är uttryck för kontakter i främmande länder. De ger oss också en bild av hur människorna såg på myntens funktion.

Nordens största denarskatt hittills har hittats på Gotland i Hemse socken.
Den innehåller ca 1500 mynt. Äldsta myntet är från kejsar Nero 54-68 e Kr, och det yngsta myntet från kejsar Septimius Severus 193-211 e Kr.
Mynten är mycket nötta och sågs som råmaterial för bl a smycketillverkning.

Efter den svåra inflationen under 300-talet i det romerska riket fick guldmynten stor betydelse. Många germaner var soldater i romerska legioner. Deras lön betalades med guld. Genom handel och hemvändande soldater nådde guldet Norden. Guldmyntet kallades solidus.
De kom till Sverige under en i övrigt myntlös period.
http://www.myntkabinettet.se/utstallningar/basutstallningar/myntskatternas_magi/ myntskatter_fran_jarnaldern
AnkeBorg
Oregistrerad gäst
Skickat fredag den 12 september 2014 - 21.29:   

Min teori är att det kan vara en typ av minnesmedalj av hans dop/kristnande.
Präglad? Endast vedertagen analys som tidigare har beskrivits, kan ge svar.
AnkeBorg
Oregistrerad gäst
Skickat fredag den 12 september 2014 - 22.20:   

De äldsta skandinaviska mynten präglades redan på 800-talet på södra Jylland.
Mynten saknar oftast inskrifter.
Mynten avbildar tuppar, båtar och hus. Dessa mynt gjordes efter västeuropeisk förlaga. Motiven hämtades också från den frisländska sceattan.

http://www.myntkabinettet.se/utstallningar/basutstallningar/myntskatternas_magi/ vikingatida_skatter

Vikingatiden är en period som förknippas med vikingatåg och plundringar. Vikingarna var skickliga båtbyggare och kunde ta sig iväg långt från hemlandets kuster. Deras mål var främst handel men också kolonisation. Större delen av befolkningen levde som bönder som tåligt väntade på de vittberesta männen
skulle återvända.
Med vikingarna ökade handeln. De tog sig längs floderna in i Ryssland och ner mot Kalifatet. Målet var Miklagård. Längs färdvägen finns åtskilliga bevis för vikingarnas framfart. Vikingarna förde med sig slavar, pälsar och honung.
I utbyte fick de silver.

Vikingarna drog västerut över haven till England och Tyska riket för handel och härnad. De sökte nya handelsplatser och nytt land och drog ofta som stormvågor över landet. Men kontakterna med väst skedde inte bara genom krigiska bedrifter utan också genom handel. Under 990-talet kom genom de skandinaviska skattepålagorna, danagälder, en hel del anglosachsiska mynt in i Sverige.
Tänker_logiskt
Oregistrerad gäst
Skickat lördag den 13 september 2014 - 10.26:   

@Så var det med det;
Jag tittade på nicket Antjes länkar och i en av dom finns en avskrift från en runsten om stormannen Toke. På stenen tillskrivs han som "TOKE, GORMS SON". http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Toke_Gormsen

Så visst tillskrevs även storheter på vikingatiden patronymikon i form av -son namn. T.o.m i detta specifika fall Gorms son, precis som Harald.
Tänker_logiskt
Oregistrerad gäst
Skickat lördag den 13 september 2014 - 10.46:   

@Så var det med det;
DESSUTOM finns runstenar där även själve Harald tillskrivs som "Gorms son".

Hans fru Tofa lät resa denna sten; http://luxor.fivebyfive.be/search/%22DR+55%22. Stenen kommer från Sönder Vissing i Danmark.

Så visst kan inskriptionen CVRMSVN (Gorms son) på trådskaparens föremål mycket väl vara tidsenlig.
Läraren
Oregistrerad gäst
Skickat lördag den 13 september 2014 - 10.55:   

Åskel satte sten denna efter Toke, Gorms son, sin hulde drotten. Han flydde icke vid Uppsala. Satte kämpar efter sin broder sten på bjäret (Högen), strödd med runor. Gorms Toke gingo de närmast.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Fyrisvallarna
Tänker_logiskt
Oregistrerad gäst
Skickat lördag den 13 september 2014 - 11.16:   

Refererar till nicket "Så var det med det's" kommentar (skriven 12 september 2014 kl. 18.24) analys att Harald Blåtand skulle "blivit rätt så förolämpad om någon ansåg att man behövde addera patronymikonet för att identifiera honom".

I så fall kan jag bara TÄNKA mig hur ytterst förolämpad Harald måste ha varit när han fick reda på att hans självaste älskade och vördade hustru adderade patronymikonet....

Den diskussionen mellan makarna Blåtand hade åtminstone jag gärna velat vara en fluga på väggen för att höra. (Och jag tror mig veta vem som vann diskussionen, eftersom inskriptionen finns kvar än idag..).
Så var det med det
Oregistrerad gäst
Skickat lördag den 13 september 2014 - 11.20:   

Eftersom vissa tydligen har lite svårt att förstå, så får jag väl förtydliga mig: Visst användes fadersnamn (patronymikon) ibland även på vikingatiden, och kan ibland hittas t.ex. på runstenar. Men de ingick ALDRIG i en kungs TITEL. Så fortsätt gärna att leta efter inskriften ”HARALD GORMSON REX” på samtida föremål. Ni kommer INTE att hitta något.