Startsidan för AntikPrat !

AntikPrat » Konst » Utländsk konst » Arkiver fram till 2010-januari-16 » Danskt sekelskifte? Vem är konstnären? » Arkivera tills 2009-mars-02  

Författare Meddelande
skåneper
Skickat lördag den 28 februari 2009 - 9.26:   

Godmorgon eff och Britta. Jag känner mig lite medskyldig till den pånyttfödda diskussionen eftersom det var jag som publicerade Agnetas bild. Tyvärr är fotot tagit snett uppifrån så perspektivet blir helt fel. Det kan man nog inse om man jämför ramens övre list med den nedre. Jag har sett tavlan i verkligheten och intygar härmed på HEDER OCH SAMVETE att tak, väggar och golv INTE lutar när man betraktar den rakt framifrån. Däremot verkar borden fortfarande rangliga. Eftersom bilden är tagen med blixt är färgen lite blackigt återgiven.
I den inbördes tävlingen hamnar jag ohjälpligt på sista plats med min Valeur. Vinnare blir eff med sin Schneider och Agneta placerar sig på en hedrande andraplats. MVH
eff.
Skickat söndag den 1 mars 2009 - 4.06:   

Jag har fått för mig att E Schneider egentligen är en pseudonym för Kai Drews eller någon honom närstående som jag skrev i något sammanhang. Jag såg ett program på dansk TV igår där de talade om just denna danska konst som i massupplagor prånglades ut till de danska arbetarna under 30-40-talen. Det förefanns ingen botten för skräpet, censur icke förekommande med mindre att man hade ambitionerna att komma in på Charlottenborg vid Kongens Nytorv. Även här hängdes i princip allt skr-äp som kunde uppbringas efter debutanter. Den skräpkulturen eller det förakt för riktigt konst som förelåg slumrande i samhället tog lång att vaskas bort. Sverige har alltid tagits upp som det goda exemplet. Här godtog man inte vad sk-it som helst på sina utställningar och därför har dom bortsett från en klick Skagenmålare och Guldålderns eleganta men stela formspråk inte mycket mer att förevisa. Det abstrakta världsberömda måleriet med Cobra i högsätet når sällan in till herr Jensens vardag. Motiv med ljunghedar är kännetecknande för den danska vardagskonsten. Och är där inga hedar så är där hönor.


Ser man på Sverige så har konstnasarna gjort sitt bästa för att förstöra känslan för god konst här i landet. Det skräp som förefanns i dessa affärer prånglades ut till intet ont anandes kunder och gör så än idag. Äkta konst var och är aldrig på tapeten och detta har givitvis skapat ett avstånd från den vanliga människan och den goda konsten. Här kan man då säga att ram/konstaffärerna med sitt massproducerade innehåll och sina thailändska kopior av idylliska landskap för ner konsten till en nivå den långt ifrån är värd.

För att hjälpa allmänheten borde man införa ett konstråd som helt sonika går in och kommenterar den konst som exponeras och att det skapas någon slags Smiley även för denna bransch. Det är verkligen önskvärt.
Skåneper
Skickat söndag den 1 mars 2009 - 8.04:   

Bra rutit eff. Håller i stort sett med dig. Jag tycker att regeringen borde införa en skrotningspremie för skräpkonsten. Man tillsätter ett antal skrotningsuppsyningsmän(kvinnor) som åker runt på loppisar och auktioner och köper upp skräpet och levererar till fjärrvärmeverken. Där eldar man upp det efter att ha monterat av ramarna, vilka kan återbördas till ramaffärerna. Med ett dyligt förfarande slår man flera flugor i samma smäll. Arbetslösheten minskar och värdefull värmeenergi tas tillvara. mvh
Britta
Skickat söndag den 1 mars 2009 - 8.45:   

Antikprat är landets konstråd.
gbg
Skickat söndag den 1 mars 2009 - 11.11:   

Det är ju trots allt ändå så, att konstfrämjandet har gjort försök i årtionden att bryta mönstret. Man kan alltså ej försöka råda en människa köp den, den är seriöst målad, den där borta är inte bra eller liknande kommentarer. Varje människa vill nog själv fatta beslutet vilken målning som skall kanske till dödagar hänga på min vägg. I alla tider har recensenter och andra konstrådgivare stött sitt huvud blodigt i väggen, och kanske till slut insett låt bli att försöka styra, lönlöst var och en väljer själv, det är nog så att denna lilla klick människor, som mer eller mindre tar detta som en livsuppgift att försöka styra eller råda andra måste acceptera faktum att var person blir sin egen lyckas smed, och tur är väl det, tänk att kanske resten av livet ha en tavla på väggen som man ej gillar, men den hänger där endast för att grupptrycket av experter blev för stort. Då kan det säkert vara frestande att gå ner i källaren, för att hämta upp den målning som fick ge plats för sista inköpet med rådgivare tillgänglig. Man kan ju undra vad det är för fel på hönor och ljunghedar? Jag tror faktiskt ändå till viss del att AP kan ge mer u pplysande syfte än alla dessa statliga och kommunala försök att styra folks intresse när det gäller konsten, avser ju givetvis dem som läser här, man är alltså anonym här, men ändå rejält närvarande på ett annat sätt än annonser föredrag eller liknande kan uppnå. mvh
Agneta
Skickat söndag den 1 mars 2009 - 12.34:   

Tack Gode gbg! Amen.
lennart
Skickat söndag den 1 mars 2009 - 13.15:   

fredag den 27 februari 2009 - 16.19

Inget mer Antikprat för min del.
Agneta
Roka
Skickat måndag den 2 mars 2009 - 2.24:   

Har ni inte fattat att det alltid handlat om att ha råd?
Arbetarklassen valde att pryda väggarna med den billigaste konsten som fanns att köpa och inte någon Zornetsning eller Krouthén.
Bara den som hade t i d och r å d hängde med i vad som hände i konstnärsvärlden.