Startsidan för AntikPrat !

AntikPrat » Technica, nautica & militaria » Arkiver fram till 2010-april-9 » Telefunken Marconi Sverige  

  Tråd Senaste användare Meddelanden Sidor Senaste meddelande
Arkivera tills 2009-januari-04Strutsen4-1-09  19:19 
  ClosedClosed: Nya ämnes-trådar accepteras inte på denna sida        

Författare Meddelande
soda
Skickat söndag den 4 januari 2009 - 19.31:   

I citatet har du rätt bwh, men sen slirar du iväg lite...

Apparaten är från 1924! Den är relativt lik en Telefunken: "Telefunkon 3/24", -http://www.radiomuseum.org/r/telefunken_telefunkon_3_324_2.html - men med största sannolikhet bara en professionellt framtagen byggsats efter dess kopplingsschema.

Leverantören var antagligen svensk och kanske också vissa eller alla delar (jo, det existerade ett antal svenska radiotillverkare och grossister redan 1924) men det kan givetvis också röra sig om import helt eller delvis.

Vad gäller licensavgiften så gjordes den nog snarare avskräckande hög i början för att inte vem som helst skulle kunna äga en radio snarare än för att nämnvärt förstärka statskassan.

Licens medgavs vid den tiden av Hans Kungliga Majestät själv - nåja, men det hette i alla fall så - och skälen till att begränsa radioinnehav och hålla register över ägarna var nog främst militärstrategiska. Men på det området slår säkert du mig på fingrarna, bwh :) så jag spekulerar inte i frågan. Den som orkar får Googla vidare om radiolicensen.
Strutsen
Skickat söndag den 4 januari 2009 - 19.37:   

Rätt så lik min, men spolarna saknas och de verkar finnas något mätinstrument på basen på bilden i din länk. Nästan, men inte precis!
soda
Skickat söndag den 4 januari 2009 - 19.44:   

Jag vet tyvärr inte alls vilka spänningar som krävs exakt.

I princip: En accumulator för rörens glödtrådar på 2-6 Volt beroende på rörtyp, ett anodbatteri på allt ifrån 50 till 150 Volt och ett gallerförspänningsbatteri någonstans mellan 5 och 30 Volt kanske.

Att sköta en sån här apparat utan erfarenhet eller instruktionsbok låter sig nog knappast göras. Jag skulle avråda från experiment som kanske bara resulterar i utbrända rör.

"Ringarna" är som li mycket riktigt påpekar utbytbara spolar för att man skulle kunna ändra våglängdsområde. Givetvis rör det sig om en "rak"-mottagare.

Själv vurmar jag mer för tidiga 30-talsradio, men jag måste medge att den är häftig.
soda
Skickat söndag den 4 januari 2009 - 19.48:   

Ja, du har rätt, Strutsen, men jag tror kopplingen i princip är den samma. Man har bara snålat lite genom att avstå från en mätare som nog visar glödspänning och satt spolarna utanpå istället för dolda.
li
Skickat söndag den 4 januari 2009 - 19.49:   

Två batterier kan krävas. Ett för glödström och ett för anodspänningen. Anodbatterier tillverkas nog inte längre. Skaffa ett spänningsaggregat. Eventuellt är radion avsedd för nätanslutning. Likspänning 110 V?

Tag reda på vilka spänningar som gäller. Skaffa rejält lång utomhusantenn. Du måste få in utlandet.
li
Skickat söndag den 4 januari 2009 - 19.52:   

De två spolarna till höger samverkar (ömsesidig induktans) och måste justeras för bästa mottagning och minsta tjutande.
Strutsen
Skickat söndag den 4 januari 2009 - 19.56:   

Jag tror det är bäst att jag låter bli, brandkåren har nog tillräckligt att göra. Jag har en teori, det finns två typer av människor:

-A- Elektriska
-B- Mekaniska
-C- Aliens (klarar både A och B)

Själv är jag mer mekanisk (kul att skruva), återhållsam med det som gnistrar och sprakar (vill ju inte ha krulligt hår).
li
Skickat måndag den 5 januari 2009 - 10.57:   

Jag gissar att detta är en rak mottagare med två avstämda kretsar. Ett av rören är nog en diodlikriktare (demodulator), de andra är trioder. Med den justerbara spolen kunde man reglera positiv återkoppling för att optimera förstärkningen. Vid för mycket återkoppling började förstärkarstegen självsvänga vilket gav kraftigt tjutande. Vid för liten återkoppling blev känsligheten för låg. Det hade varit kul att vara med när det begav sig.