Startsidan för AntikPrat !

AntikPrat » Musik & instrument » Arkiver fram till 2010-februari-26 » Vad är "Lawsuit"-gitarr? » Arkivera tills 2009-mars-07  

Författare Meddelande
G.K
Skickat onsdag den 25 februari 2009 - 22.20:   

Vore fint med Era tips (som ovan),om särskilt goda Japankopior som Ni har upplevt,härstammande från främst 70/80-talen,inom rimlig prisklass.
Ett par av mina kandidater kan vara:
Akust:
-Yamaha FG-180= Välljudande dreadnought.
El: (Pups undantaget)
-Fernandes RST-50= Förbaskat välgjord Strata.
Mandel702
Skickat lördag den 7 mars 2009 - 9.45:   

Jag har en lawsuit Takamine ( Martin D-18 ) från 1983 i mer eller mindre mint condition. En av de bästa gitarrer jag har stött på.
Många, bl.a Martin modeller har passerat mig under mina idag 61 år. Har idag Martin D-28 ( 1991 ) hur bra som helst. En Martin HD-28 från 1975 med top i adirondack (redspruce . Har haft förmånen att se & höra denna gitarr bara bli bättre & bättre med åren.
Kan bekräfta att gitarr blir bättre med åren, dvs 20 år och däröver skulle tro är ett bra riktmärke.
Magnus H
Skickat lördag den 7 mars 2009 - 13.28:   

Annars så har man ju hört ett och annat om Martins 70-talsmodeller, som inte har det bästa ryktet, i alla fall inte i en jämförelse mellan olika Martin-epoker.

Jag är inte själv expert i området, men har hört sådant som att man införde större stallplattor vilket påverkade ljudet, och man flyttade krysset i ribbningen längre bak för att minska uppkomsten av "bellying" bakom stallet, vilket naturligtvis förändrar lockets egenskaper.

Detaljer som man efter vad jag hört senare gått ifrån (tillbaka till ursprunget).

Läser man böcker om Martin så är ju åren med Frank Martin vid rodret inte den mest hyllade epoken.

En 70-tals Martin kan ju för all del ändå vara ett mycket bra instrument. Jag har en amerikansk kollega som har en D-35 som han köpte 1976, som han är rent lyrisk över. Den är som ny och visar t.ex. ingen tendens till att behöva en halsomsättning.
G.K
Skickat lördag den 7 mars 2009 - 18.22:   

Gamla Martin´s kan vara bra stryktåliga oxå,ingen har väl undgått Willie Nelson´s "Trigger",en Martin N-20 från slutet av
60-talet,men ändå,här är den:
http://photo.net/photodb/photo?photo_id=6980590
Så här bra låter relicen,trots allt. (Baldwin P-u,sägs det)
http://www.youtube.com/watch?v=iZaZqx9v3dU
mandolinlasse
Skickat lördag den 7 mars 2009 - 19.46:   

Wow, Mint Condition!
mandolinlasse
Skickat lördag den 7 mars 2009 - 19.47:   

Ett extra ljudhål måste ju vara en fördel!
tofa
Skickat lördag den 7 mars 2009 - 22.41:   

Willie Nelson är ju för många en helig musiker som man inte får säga nåt negativt om. Jag sa en gång till en kompis något om att det nästan var ett hån mot både gitarrbyggare och gitarren själv att låta misshandeln gå så långt som i detta fall. Kompisen gick i taket...
Hur som helst skulle jag själv (om jag varit oförmögen att lägga om spelstil i tid för att undvika förfallet) lämnat in gitarren till en duktig instrumentmakare för att få en bit inlagd i hålet. Det skulle knappast försämra gitarren på något sätt.
tofa
Skickat lördag den 7 mars 2009 - 22.43:   

Jag vill också tillägga att Willie Nelson gett mig närmast magiska ögonblick men även det rakt motsatta.