Startsidan för AntikPrat !

AntikPrat » Musik & instrument » Arkiver fram till 2010-februari-26 » Levin-Bjärton-Crafton » Arkivera tills 2009-mars-16  

Författare Meddelande
tofa
Skickat lördag den 14 mars 2009 - 20.45:   

Hej!

Jag följer med stort intresse diskussionerna här på Ap i olika frågor. Vad jag skulle vilja ha lite mer klarhet i är hur pass bra gitarrer av de svenska märkena Levin, Bjärton och Crafton anses vara i jämförelse med andra märken från idag och igår.

Även en inbördes jämförelse är av intresse.

Tack på förhand!

Mvh
tofa
mandolinlasse
Skickat lördag den 14 mars 2009 - 21.07:   

Detta är en mycket intressant frågeställning tycker jag. Jag hoppas och tror att det blir många svar och olika åsikter om detta. Framförallt skulle det vara kul och intressant att höra vad äkta gitarrmaniker som TaylorPeter, CalleCaljon m fl har att säga. De har ju liksom lite att jämföra med....
Magnus H
Skickat söndag den 15 mars 2009 - 19.08:   

Eftersom ingen annan börjar, så skriver jag lite.

Jag säger ingenting om Crafton och Bjärton, men har en känsla av att Crafton i sin epok nådde högre höjder av de båda märkena.

Levin spände över hela spektrat från budget till kvalitetsinstrument, och jag tror många byggt sig sin uppfattning om Levin baserat på budget-gitarrer.

Jag trodde en gång att det bästa Levin gjorde var deras klassiska gitarrer. Jag har sedermera reviderat den uppfattningen. Jag tror att det man gjorde bäst var orkestergitarrer, från 30-tal ända till slutet, och stålsträngade flattops, och där finns två epoker en från 1958 -1973, och en från 1973 - 1979 (kan finnas en del tillverkade 1980-82).

De klassiska gitarrerna tror jag var utmärkta instrument för trubadurer och visssångare, de var mycket populära i 60-talets USA, som alternativ till stålsträngsgitarrerna. Men ingenting för konsert-gitarrister. Generellt var instrumenten mycket välbyggda och med bra utvalt trä.

För stålsträngsgitarrerna ovan så skulle jag kategorisera 60-tals modellerna (LS-serien, LT-serien, 170-serien) som robusta arbetshästar, av många på 60-talet ansedda som ett bra budgetalternatv till Martin på den tiden. Det är vad jag läst i olika internationella forum.

W-serien, som introducerades 1973, skulle jag vilja säga var världsklass, det bästa Levin gjorde alla kategorier. Det är den bild jag har.

Sedan vill jag lyfta fram alla roliga jesusknäppare av "parlor"-typ, som förekommer i alla åldrar, från sekelskiftesmodeller långt in på 50-talet.
mandolinlasse
Skickat söndag den 15 mars 2009 - 19.42:   

Min uppfattning om Levin-gitarrerna är i stort sett densamma som Magnus. Levins orkestergitarrer verkar ju fortfarande ligga högt i pris och anseende internationellt, (jag såg en Royal till salu i Australien för ca:3400$)

Jag tycker också att Levins Nylonmodeller lämpar sej perfekt för viskomp, som min LG-18 tex, med mycket djup och kraftig bas. Precis som Magnus, menar jag också att de inte är så roliga till rent klassiskt spel. Tonen är för "fet" och "murrig" tycker jag.

Av flattop stålsträngsmodellerna föredrar jag dock personligen 60-talsmodellerna framför W-serien. De är robustare, har "rivigare" ljud och inger större kavlitetskänsla tycker jag. Min favoritgitarr just nu är min LT-16, som jag nyligen fått fixad av Rickard på Hagströms Musik i Västerås. Den byter jag inte bort nu för allt smör i småland!

Sammanfattningsvis anser jag att att Levins gitarrer, generellt sett alltid har gett mycket bra kvalitet för pengarna, inte minst är de prisvärda som begagnade i dagsläget.
Magnus H
Skickat söndag den 15 mars 2009 - 21.24:   

Jag har en Goya T-16..., jag gillar den med, framför allt tycker jag att den är vacker i proportionerna.

Men min favorit spelmässigt just nu är min 1974 W-36, hårfint följd av en Goya modell 174 och en Levin LT-18.

Sedan finns där några till, och jag är lite av periodare....;-)

Har två st Goliath F-modeller, med 12-bandshalsar, lite bredare och platta, mycket trevliga fingerspelsgitarrer. Den ena har solfjädersribbning, extremt lättdriven...
Peter
Skickat söndag den 15 mars 2009 - 21.30:   

Eftersom Lasse nämnde mig ovan så borde jag väl svara.

Jag har haft några Bjärton J-45:or och en LaRita och de var mycket bra instrument. Speciellt J-45:orna. Jag har haft 4 st. 2 med Hagström-strängfäste och 2 st peg-bridge.

När det gäller Levinarna så håller jag också med Magnus.

Bjärton-gitarrerna håller inte Levin-måttet riktigt.

Jag har en del Levin-gitarrer av de som skrivs ovan och de är mycket bra grejer. De håller fortfarande måttet.

Jag hade en Gretsch 6120 tidigare och spelade Rockabilly med och sen fick jag tag i en Levin 325/M2 från 1964 som jag började använda direkt i bandet och den gillades av mig och de andra för det rena, klara och "varma" ljudet.

Gretschen såldes sen för att de bara "samlade damm".

Det är väl en fingervisning vad de gamla jazz-burkarna går för.

Fast det är klart. Den är ju en subjektiv bedömning.

"tofa". Hoppa gärna in på ackeforumet. Där skrivs det väldigt mycket om Levin och Bjärton.

Kolla in: http://ackegura.proboards50.com/index.cgi?board=general
Tweedman
Skickat måndag den 16 mars 2009 - 9.22:   

En halv trådkapning. Magnus - nu har jag fått ett riktigt stadigt skruvstycke, så jag har lyckats limma ihop sargen på mitt WR34-vrak. Ny x-bracing är på plats och snart skall halsen av för att riktas lite.

Om jag hinner kan du få känna på den på FUZZ-mässan! Intresserad?
Magnus H
Skickat måndag den 16 mars 2009 - 20.09:   

Jag kommer att vara där!
Och jag är alltid intresserad..., det vet du!

Spännande som omväxling att komma som besökare till staden i väst?

(Grov trådkapning skulle jag nog säga...;-) )