Startsidan för AntikPrat !

AntikPrat » Musik & instrument » Arkiver fram till 2010-februari-26 » Levin-Bjärton-Crafton » Arkivera tills 2009-april-12  

Författare Meddelande
tofa
Skickat tisdag den 17 mars 2009 - 1.14:   

Tack för länken till ackegura, Peter. Där fanns det mycket att ta del av.
tofa
Skickat söndag den 5 april 2009 - 19.09:   

Enligt Vintage-guitar ska W32 ha greppbräda i ebenholtz, men nu finns en till salu som har ett brunt träslag (rosen, mahogny?). Kan det stämma? Gjordes W32 efter att Göteborgs-fabriken lades ned? Jag vet att det finns W32 J som gjordes i Japan, men den har också ebenholtz i greppbrädan.
Magnus H
Skickat måndag den 6 april 2009 - 20.14:   

W32J betyder att den är gjord med Jakaranda (Rosewood) i sidor och botten. Modellen är en vidareutveckling av W-32, som introducerades 1978 tror jag, och den byggdes i Göteborgsfabriken. Efter 1979 så lades tillverkningen av samtliga instrument ut hos andra tillverkare. Klassiska gitarrer bl.a. hos Landola i Finland, och Western-gitarrerna i Japan. J:t i W32J har alltså ingenting med Japan att göra.

Den som säljs på Tradera är tillverkad i Korea efter nedläggningen av Levin 1982, då varumärket ägdes av Svensk Musik AB, vilket jag tror de fortfarande gör. Den är alltså ingen "riktig" Levin.
tofa
Skickat tisdag den 7 april 2009 - 2.27:   

Tack för svar Magnus!

Och Koreanen är alltså inget att satsa på (=inte lika bra som en "äkta"?)??

Så Göteborgsfabriken lades ned -79?

Anser du att W32J från Japan är lika bra som W32?
Magnus H
Skickat tisdag den 7 april 2009 - 23.30:   

Koreanen vet jag egentligen inte så mycket om, antar att det är laminat åtminstone i sidor och botten. man skall i alla fall inte bjuda på den i tron att det är en "ur-Levin"...

Göteborgsfabriken lades nog ner successivt, och 1982 var det helt slut. Det jag hört av folk med bakgrund i företaget var att man med start 1979 lade ut tillverkning av vissa modeller till fabriker i Japan (förmodligen samma fabrik som tillverkade Sigma) och Finland (Landola).

Har ingen aning om W32J från japan, utöver att de existerar. Japaner från den tiden har ju gott rykte, laminat eller inte, men jag hade nog bjudit högre på en byggd i Göteborgsfabriken. Det finns nog inte jättemånga.
mandolinlasse
Skickat onsdag den 8 april 2009 - 0.10:   

Jag köpte en ny Japan-tillverkad Levin runt 1980 ungefär. Den kostade 1500 kr, och var en riktigt bra gitarr. Martin-loggan är fastbränd i kroppen. Den finns fortfarande kvar i familjen, men huvudet är tyvärr avslaget.

Den har solid gran i locket och laminerad rosewood i kroppen. Den låter jättebra, men jag skulle aldrig jämföra den med en "riktig" Levin.
tofa
Skickat söndag den 12 april 2009 - 12.57:   

Vad säger ni om LM- och LN-serien då? LM-50 ser ut att vara riktigt lyxig och fin.
Magnus H
Skickat söndag den 12 april 2009 - 13.47:   

I modellprogrammet fanns en Goya M-50, men jag har aldrig sett Levin LM-50 i katalogerna.

Det finns i en Levin-brochyr ett foto på Hotenanny Singers där en av dem håller i vad som ser ut att vara Levin-varianten av M-50, och i samma broshyr en bild på Sven Olsson (som man sett på TV bakom Povel många gånger) med en likadan.

När Flattop-serien med justerbar dragstång introducerades 1957/58, så var det för USA-marknaden, och då under Goya-brandet. M-serien var om man bortser från M-50 enbart Sunburst-modeller, där Goya M-22 var budgetmodellen i björk och liten spansk kropp, därefter kom M-24 i lönn med stor spansk kropp, M-26 i lönn och Goliath, och på toppen fanns en M-28 som var en lyxmodell av M-26 med block inlays i greppbrädan. Det har jag endast sett en säljas på Ebay de senaste 5 åren.

Som komplement hade man naturfärgade gitarrer (naturfärgade toppar) som hette S-14, S-16 och S-18 i de 3 storlekarna, samt flaggskeppet M-50, som hade hals i stil med den då nyintroducerade orkestergitarren Levin 315, med molnformade inlägg i greppbrädan, och rikligt med pärlemor i skallen.

ca 1965 så bytte man namn på sunburst-modellerna till N-22/26 och då fanns ingen modell 24 eller 28, i allafall inte i några kataloger. Den huvudsakliga skillnaden var radius på greppbrädan (kanhända fanns det på någon av dem innan, men på den M-22 1958 jag har så är banden raka) samt att dotsen i greppbrädan justerades åt bas-sidan.

Man lade dessutom till en modell N-21, som var helt i mahogny, och utan justerbar dragstång (däremot T-balk i aluminium).

Naturmodellerna bytte samtidigt namn till T-14/16/18.

I Levin-modellprogrammet så tror jag att Goya modellerna succesivt adderades, i takt med att stålsträngsgitarrerna blev populära i början av 60-talet. Man använde då Goya-beteckningarna men adderade ett "L" framför. Jag är rätt säker på att N-21 aldrig fanns i Levin-programmet.

LM-50 har jag som sagt bara sett på svartvita bilder i broshyrer, och de kan ha varit specialbeställningar. Jag vet att Hotenanny singers fick sina gitarrer stulna vid ett inbrott i turnebussen i slutet av 60-talet, så den LM-50 som finns på bilden är idag antingen borta eller i någon "svart samling".

Jag vet om EN Levin LM-28, som ägs av en svensk musiker, men det är den enda jag sett och den har aldrig mig veterligen funnits i kataloger eller prislistor.

Mycket av det jag skriver ovan är mina egna antaganden, men jag hoppas få en del av det bekräftat då jag skall ha "date" med två Levin-farbröder nästa helg. En av den började hos Levin 1933, som 15-åring, och var kvar till företaget lades ner 1982. Han var då fabrikschef.