Startsidan för AntikPrat !

AntikPrat » Musik & instrument » Arkiver fram till 2010-februari-26 » Oönskad resonans på mandolin  

Författare Meddelande
Stefan Lassila
Skickat tisdag den 9 juni 2009 - 8.01:   

Hej!
Jag äger 15 mandoliner Många levinare som Master, Serenad, Rosalie, m.m. Har även flera Landola och en Fender elmandolin, samt ett antal ganska okända.
Jag har upptäckt att vissa av mandolinerna har en oönskad resonans, allra värst när jag slår tonen D på A-strängen. Då ljuder G-strängen och D-strängen. Resonansen kan pågå i 5 sekunder om jag slutar spela och bara håller instrumentet. Jag kan konstatera att det är dessa strängar som ljuder genom att jag kan stoppa resonansen genom att dämpa dem. Min Master som har solitt lock har inte detta problem utan den låter mera dämpad med ett mera "ädelt" "plopp" ljud. Finns det något sätt att få dessa platta mandoliner att sluta låta som en hardangerfiol. Mvh/Stefan Lassila
Rogre Häggström
Skickat tisdag den 9 juni 2009 - 17.53:   

Tja. Hur resonansen i ett instrument beter sig beror på konstruktionen. Det man kan göra i efterskott är att jobba med vikter. Ett tyngre eller lättare stall, tyngre eller lättare mekanik. Eller prova en annan tjocklek på strängarna. Om man vågar och orkar kan man fila på trä inuti eller limma in nya bitar och förändra resonansen den vägen.

Ett bra instrument är balanserat och har inte överdrivna resonanstoner. Platta mandoliner med ladder bracing brukar ofta klinga länge. Lättast är att sälja de som inte låter bra :-)
Pelle K
Skickat torsdag den 11 juni 2009 - 12.21:   

Resonans kan ju vara väldigt snyggt åxå om man kan få "rätt" toner att ringa. Är ägare till en portugisisk gitarr där strängarna på baksidan av stallet går hela vägen runt sargkanten och sitter färsta i sargen. Varje sträng får ju då en resonanssträng och kan man justera instrumentet så att man får grundtonerna i favorittonarterna att klinga längre så låter det väldigt snyggt(tänk nyckelharpa). Samma går att åstakomma på en fiol om man justerar längden på stränghållarens fästvajjer (undrar om det heter så?). Många knäpp/sträng instrument har ju den här sortens stall och ganska ofta ser man att folk försöker dämpa den klangen som alstras, mitt sommartipps är att ni försöker stämma även bakom stallet. Ska försöka få till en bild på min gitarr så ni ser alla små extrastall jag trycker in mellan lock och sträng.
Stefan Lassila
Skickat måndag den 29 juni 2009 - 7.21:   

Hej, Pelle.
Nu är det ju så att man vill spela i flera tonarter och då passar ju inte D och G in i sammmanhanget. Det är just detta som jag finner störande. Mvh/Stefan
Enkelt
Skickat måndag den 29 juni 2009 - 10.02:   

Ja, men snälla människa! Du får väl lära dig transponera.
Pelle K
Skickat måndag den 29 juni 2009 - 11.38:   

Jo du har nog rätt, de strängar som ringer med får instrumentet att klinga olika beroende på vilken ton man spelar, och just den här gitarren klingar vackrast när man spelar i C och G dur + mollparallellen. Halsen är fem band kortare än en vanlig gitarr så C klingar F,eller hur man nu förklarar det?
Pelle K.
1,Bild
2,Bild
3,Bild
4,Bild
5,Bild
6,Bild
Pelle K
Skickat måndag den 29 juni 2009 - 11.55:   

Och så försökervi igen...
Bild
Bild
Bild
Bild
Bild
Bild
Pelle K
Skickat måndag den 29 juni 2009 - 11.59:   

Tack för senast föresten Åke, hälsa Kerstin och Pilen.
Fredrika
Skickat måndag den 29 juni 2009 - 12.00:   

Håhå, jaja...:)
Åke B
Skickat måndag den 29 juni 2009 - 12.45:   

Tack själv !
Stefan Lassila
Skickat tisdag den 30 juni 2009 - 7.09:   

Hej "Enkelt?"
Nog kan jag transponera men det finns folk som noggrannt måste välja tonart vid sång, på grund av ett musikstyckes lite större omfång (går både högt och lågt) och då kan skillnaden mellan t. ex. Bess (B), B (H), C, Dess vara avgörande. Har du fuskat och bara spelat i G,D,C, människa :) Prova öva på skalor i B och Ess dur ibland så skall du se hur vackert det klingar (även Ess på A-strängen) om du har ett bra instrument.